narcick

Men så försvann mitt tunga musikbibliotek och även jag dog lite när det kom till musik. Min iPod gick i princip helt sönder också. Fanns inte någon kraft liksom, att ladda nytt, leta nytt, memorera. Jag började leva ett nästan musikfritt liv(jämförelsevis med hur jag levde innan dvs). På itunes stannade siffran vid 300 tracks och jag orkade bara med lättsam musik med gung o sväng o bas. Eller liknande. För inte så långesen fokuserade jag väldigt mycket på musik på "bloggen", och musikbloggar är generellt sett dödstrist och även så var kanske fallet men anywho. Nu kommer snart en kirrad iPod min väg och hösten är även den kommen och då vet vi alla att N.E.R.D och eastside/westside rap inte riktigt räcker till. Men jag älskar ju musik, jag älskar lika mycket som Musikkillen-killensomälskarmusik i spanien, all all all musik älskar jag. I perioder så, jag säger som bloggen Iguessimfloating, är det vissa grejer som floats above the rest. Men klassikerna, åh mina klassiker de är alltid närmast. just nu floats above the rest

Alla Vill Till Himmelen Men Få Vill Ju Dö som fortfarande är ett helt genialiskt stycke musik
The Botten Is Nådd som är min obligatoriska dagenefter-låt som alltid funkar
Sexy Boy (Air) som är en av världens bästa chilloutlåtar
Klubbland som är nästan föör höst och jag äcklas egentligen av HåkanHellström men det är en annan historia
Give It To Me (Madonna) som jag först avskydde men numer är det enda som får mig på festligt humör
Laleh,Laleh,Laleh som är så gullig och melankolisk så jag smälter
Arcade Fire som är höst musikifierad
Chet Baker som är storstadshöst musikifierad
Creator(Santogold) som är M.I.A copy men otroligt schön
Lake of Fire cover(Nirvana) som är kurt cobain