DET BLIR KANSKE MKT MÖRKA MÖRA TONER FRAMÖVER


Våran historia kan leva vidare, säger dom. En mor kan aldrig dö, för hon finns alltid kvar i sina döttrars hjärtan, säger dom.
Det finns så många vackra ordspråk att ta till.
Så många hoppfulla toner som uttalas av de som fortfarande har hoppet i sina dunkande bröst. Det existerar inte någon riktig tröstan. Inte när man vid dagens slut lägger sig ner i soffan och tänker upp i taket, upp i himlen bortom molnen.Då finns det bara färgfyllda minnen som skymtar förbi, halvt suddiga, det har gått så lång tid nu.  Massor massor med tårar. Strömmande tårar som blandar ihop visionen om var tårarna slutar och huden börjar. Tårarna fastnar kvar i ögonvrån, torkar aldrig riktigt, sköljs aldrig riktigt bort med kallt vatten, sitter kvar och kliar. Och jag letar så förtvivlat efter en torr handduk.
Jag vill inte längre spola tillbaka tiden, jag vill inte veta av. Jag vill upplösas i något universum där andra upplöstes, där man kan plocka glittriga stjärnor och sväva fritt. Min själ är uttömd, eller uttorkad. Det går så många miljoner fällda tårar på en människa.

A TRACE

SÄG NÅT

IRL
Permanent
URL

ochdusa

Trackback