narcick

Kvällsdejter är redigt underskattade. Alltså dejt i den mening att man träffar en kompis i typ en  kvart/halvtimma. Att gå ut på kvällen när man egentligen ligger i sängen och läser eller något, är rätt förtjusande. Man blir levande en sista gång under dagen. Eller ja shitt, det lät seriöst.
Bäst är det förvisso under sommarnätter men det kan funka annars också, trots vinterkyla och annat.
Lyssnar på Tiger Lou, det är är därför jag är lite...poetiskt sinnad för tillfället. Blir ju lite indieromantiskt. Måste därför texta cigaretter istället för cigg.

Nattcigaretten med Anja vid råttorna/ Café Java med Anja och kaffe.
Romantiska cigarettmöten med Annie på "vårat ställe", aka Masthuggskyrka (obs! vackrare ställe finns inte i Göteborg, än utsikten från muren däroppe)
Följa Agnes på väg hem från kören i Haga och därmed smygröka
(Det finns inte så mycket mer för mitt liv att kretsa kring förutom cigaretter, tyvärr.)
Och så nu. Plocka upp Idahoe från sitt nya jobb på Cello (HA HA    HA!) och hänga lite på Järntorget.
Och än en gång bli lån-bjuden på Filmfestivalbiljett av Julia. Morgonmovie kl tio imorgon med Parker Posey, doesn't get anyway better than that. Trots att hon är svinig.

Sussie går iskall hemifrån Videomix i väntan på sin syster.
"Vi kan inte skjuta upp det där lite...?" ( för jag ligger och hånglar i Vasastan)
"Men fuck you" (jag fryser!)
"Jaja! Jag är ett svin!" (men i don't give a shit sistah)
"As always" (lillasysters bitterhet kokar över)

Även om jag ofta känner en förbannat jävla flåsig ilska när det kommer till Julia, kan jag inte riktigt ta det på allvar. Till och med våra "bråk" är snygga.

Si.


Skamligt att det har blivit Rosenlund #2 med diverse hoes(inkl. myself) och dopedeals.

Åh lycka! Jag har knäckt gåtan om hu man räknar ekvationer,öh eller något.
Jag kan inte göra det, det blir bara kludd överallt och frustration. Men kolla här då, det är för att jag inte längre ha rmin högstadielärare i matte:

Evas sätt:
3X/5=9/10

5 3X/5=9/10 x 5

3X x 10=45/10 x 10

30X/30=45/30 = 1,5 X= 1,5

Mitt/Kjells sätt:


3X/5=9/10
3X x 10=30X 9 x 5=45
30X=45/ 30= 1,5'

ha!

Nu börjar Filmfestivalen, and I'm in heaven. Förutom det faktum att jag endast har råd att gå på typ 3 filmer...Men det får bli ett senare problem. Nu ska jag och Julle(-knulle haha) till Chalmers och se Lars and the real girl.
Blev helt överlycklig när jag såg att den var med i programmet, trodde det skulle dröja år och dagar innan den kom till Sverige. Det är liksom nackdelen med att hänga runt på utländska moviesajter som en besatt.
Jaja. Kolla på trailern,fatta hur rolig den kommer vara!

En utav de värsta känslorna som man kan uppleva är när man faller till instinkt om att man inte har den begåvning man trodde att man hade. När man väl ska skrida till verket, sluta skjuta upp och göra det, då man förstår att bristen inte har orsakats av lathet, utan av avsaknaden av talang. DET, är frustrerande deprimerande.
Fan. Jag hatar sådana här dagar. Vad-finns-det-för-mening-med-någonting dagar. Det kommer förvånanden nog mer sällan men likt förbannat så är det lika hopplöst när det uppenbarar sig. När man tänker på att visst man har makten över sitt eget liv, begrundar vad det är man ska göra och whatever men ändå kommer med förståelsen att allt i världen ändå inte är stort nog.
"Then I just want to die" som Raleigh St. Clair säger.



Fin tolkning av Satie

Varför får den här bruden ha det finaste håret i hela världen, hon är för fan 15 bast?
Det är ju min dröm!

Faaaan. Jag saknar att vara femton.

Och den här lilla hoe-bagen är typ 13, tretton!


Fan, jag börjar få some serious åldersnoja. Eller vafan, så länge man är snyggare än de små kidsen går det väl an men sen är det ju bara nerför igen...Fuck. Yta är allt nivet!

Vi tar en tyst minut.

Bäst just nu:

Också bra nu:

Kommande så jäävla bäst just nu (13 februari!):

Kommande också bra just nu (3 februari):


Seriöst, den 13 februari kommer vara julafton för mig. Jag kommer vakna av lycka efter en natt av maratonkollande, vara helt stissig hela dagen ohc folk kommer fråga vad fan det är med mig. Och jag kommer freeze och stirra dem i ögonen och fullt artikulerande gapa: Vet du inte att LOST BÖRJAR IKVÄLL?!?, eftersom jag kommer tro att jag lever i en tv-värld. Annie och Joanna kommer vara de enda två som förstår sig på mig.
Måste börja peppa redan nu!



Finalen på senaste, tredje säsongen. Vems "funeral"?! Vem måste "Kate get back to"?! "Why do they HAVE TO GET BACK?!"
GOD that's god tv!

För örigt finns det ju inget mer attraktivt par än Jack & Kate. Snyggaste generna ever och båda brunetter. Fett heta kids de skulle få.

Håkan Hellström kommer till Way Out West 2008!
Är det meningen att man ska bli glad över det eller? För det första bor han 2 kvarter bort, och för det andra - var spelar Håkan Hellström inte nånstans?!
Jag tror starkt på att Way Out West kommer sänka standarden i år. Särskilt eftersom det i år kommer "Way Out East" i Stockholm, som kommer langa alla feta artister istället. Jävla huvudstad.

Högst på min önskelista står Blur iallafall.

En ursäkt för att inte plugga på det antagligen mest tråkiga prov som någon någonsin haft,NÅNSIN! Hör på detta liksom: bergart, jordskorpa, fältspat, konvektionsströmmar. Jag är uppriktigt chockad.

Jag känner för att supa my fucking brains out. Get drunk an' crunkeen liksom. Eftersom jag just aldrig gör det, super bort mig själv (som ibland är lite tråkigt men mest befriande och lite sorgligt det man ser). Men min hemska farsa hittade mitt kvar-efter-nyårs-stash och tog utsökt sprit värt 300 kronor typ. Eftersom han tror att det är det jag gör, super tills jag spyr och går hem själv och blir råna doch våldtagen och kanske lite knivskuren samtidigt.
Fast å andra sidan, who can blame him, när han har hittat 40 procentigt i i min garderob,eller på min säng, ungefär  5 gånger på ett halvår.
Det är bara lite synd med bortslösade pengar och en oöppnad Smirnoffvodka i Marissa-format.

Detta gör jag aldrig men nu publicerar jag en låttext bara för att den här låten fick mig faktiskt rörd till tårar idag,av någon anledning..?

This is why events unnerve me
They find it all, a different story
Notice whom for wheels are turning
Turn again and turn towards this time
All she ask's the strength to hold me
Then again the same old story
World will travel, oh, so quickly
Travel first and lean towards this time

Oh, I'll break them down, no mercy shown
Heaven knows it's got to be this time
Watching her, these things she said
The times she cried, too frail to wake this time

Oh, I'll break them down, no mercy shown
Heaven knows it's got to be this time
Avenues all lined with trees
Picture me and then you start watching

Watching forever
Forever
Watching love grow
Forever
Letting me know
Forever

Det är makabert hur människor kan helt och hållet byta skepnad för en annan människa.
Eller är det bara för mig som det är fullständigt otänkbart? Ibland kan jag tänka att allt det jag tycker helt enkelt är det enda alternativet till att vara det rätta (jag är egentligen ingen inskränkt person...), men då måste jag naturligtvis snap out of it för det stämmer ju inte.
Men ändå, det förvånar mig att folk kan vara så totalt inkompetenta. Och alla de som inte förstår att ironi och allvar kan gå hand i hand- förvånar mig också.

Jag har fått en himmelssäng också. Alltså inte en sån med fult nät eller nåt, men en säng som är så skön att man tror att man ligger på ett moln och chillar upp i himmeln. Tack Joanna,tack.
Nu har jag lust att baka någonting till Anita. Ost- och skinkpajen funkar ju alltid.

Sjukt bra nostalgilåt

En annan sida av kommersialismen så att säga.

Jag vill bara peka ut vem som var i högsta grad överskattad under det föregående musikåret. Det gjorde jag nog på den där listan jag satte ihop men skit samma. Det är bara det att jag kan itne för allt i världen förstå charmen med Jens Lekman. Eller charm är ett för litet ord- helgonförklaringen, kärleken, lidelsen och glorifikationen.
Jag kom på mig själv att hoppa högt inför han skivsläpp i år, tog mig igenom recension efter recension, började förstå att detta helt enkelt måste vara bästa svenska albumet i år, kanske det allra bästa albumet i år! För den där mannen ( som man inte kan bestämma om hur han är en pojke eller farbror) var ju överallt under en tid. Han fick allt utrymme, överallt, en svensk artist har väl aldrig blivit så exploaterad. Jag minns hur febrilt jag sökte efter Night falls over Kortedala-torrents den utsatta dagen och la fint och duktig in filerna på iTunes, med omslag och allt.
Sen så satte jag på första spåret och då plötsligt slog det mig; jag tycker inte om Jens Lekman. Två låtar som han har gjort tycker jag är lite mysiga, Julie och Maple Leaves. Föga förvånande liksom. Jag har aldrig intresserat mig för att lyssna in mig mer, och tycker att hans sångröst är en av de mest irriterande jag någonsin hört. Så jag sitter där och lyssnar lite tafatt igenom skivan, trots att alla intron är såpass trista att jag spolar fram till mitten och lyssnar ungefär 15 sekunder.
Det här blev en väldigt omfattande skildring av någonting som egentligen inte spelar någon roll, men jag tycker det är så otroligt jävla dumt att folk lyfter Jens Lekman till skyarna. 70% av alla "årets bästa 2007" toppar han! Jag kan inte förstå. Det kanske är någonting kosmiskt som gör att jag inte uppfattar själva grejen. Men jag tror inte det, jag tror att Sveriges musikskribenter valde ut en liten starboy för några år sedan, och gjorde en pakt med varandra att de skulle göra honom framgångsrik. Och som vi alla vet, går vi smått lama människor på allt som kritiker säger, inklusive jag själv. Om jag ser Jens Lekman på stan någondag, om han fortfarande bor i Göteborg ska jag be honom att utlösa ett vrål och få bort den där förbannat töntigt pubertala svävande rösten! Blaesch.


GEEK!

Två bevis på att...jag vet inte. Att lite Britney-porr kan vara jävligt gött ibland.

Det kanske beror på att jag bär mina glasögon för tillfället.

Men för första gången i mitt liv känner jag att årskiftet faktiskt kan betyda någonting. Förändring, ny start, saker att se fram emot. Jag och Ida känner oss förjävla peppade inför skolan imorgon. Eftersom klassen är totalt retarderad och vi bara har varandra, inga distractions, kan vi liksom FOKUSERA helt på betydande skolarbete. Jag känner redan hur MVG:na värmer upp min hjärna. Sen så ska vi ju läsa Cambridge-engelska förfan! Och våren, värmen och solen, kommer så småningom och då vet vi ju alla att motivationen flödar mer än någonsin.
Ja så bra allt ska bli. Jag kanske inte har mycket till liv, men en lärd kvinna ska jag allt bli.

Och jag såg Darjeeling Limited igår och är fortfarande uppfylld av lyckan!

Igår såg jag Death Proof, som var snygg och cool allt som man förväntar sig. Imorse såg jag Pulp Fiction som är så förjävla bra som den alltid varit. I julklapp fick jag Reservoir Dogs där jag dreglar av alla machomän i fräscha kostymer och enkelheten i själva filmen. Kill Bill 1 & 2 har jag sett hur många gånger som helst.
Jag respekterar Quentin Tarantino och han är duktig, värd uppmärksamheten han får. Men det är fortfarande någontign som tar emot när jag ser hans filmer. Det kanske bara är själva tanken på att det är just Tarantino bakom hela produktionen. Quentin Tarantino är en jävligt läskig man tycker jag. Han ser halvt retarderad ut, spottar när han pratar och har maniska ögon. I mina ögon är han en masochistisk kåt jävel som lever ut sina drömmar av evighetsslaktande och sexiga brudar nedfläckade med blod.
Men hans filmer är stora.

Framförallt vill jag tacka honom för Michael Madsen. Finns ingen hetare äcklig machoman!