Mammas Gata
som en gång var min hela värld Ja
Allting var ju enklare då
Men ingenting kan bli var det var, neehej
Igår gick jag på mammas gata
Vissa dagar kan jag sakna
Tryggheten från gammla dagar
men det finns ingen som kan få dom tillbaka
Igår gick jag på mammas gata
Vissa dagar kan jag sakna
Tryggheten från gamla dagar men det finns ingen som kan få dom tillbaka
Ibland vill jag återvända
Men det- finns ett litet dilemma
Det känns som skorna börjar klämma
Jag har fått växtvärk jag måste lämna
Hey Hey
Staden känns för liten
Du och jag börja om det känns för tidigt
Eller för sent hur den än blir de,
kommer alltid vara en del av mitt liv ye
Jag gick i ett kvarter idag
som en gång var min hela värld Ja
Allting var ju enklare då ååhåå
Men ingenting kan bli var det var, neehej
Man är tillbaka på mammas gata
Bland fotbollsmålen ungdomsgården
Ungdomsåren det är då det slår en
Hur vi gick där och väntade vad skulle hända
Tiden kom och gick och man känner sig allt för hemma
Allt för hemma aldrig bländad av
storstadens ljus dom är alltid tända nu
Har vi flyttat spridits för vinden
födda på nytt och vi slog igen grinden
Ibland på tunn is, okända vatten,
du vet hur jag älskar hur vi rusade igenom natten
I en okänd taxi,i en okänd stad
som mange med tiss en okänd lag
om att vi måste vidare aldrig klara
Alltid på jakt och det fattas bara
en liten pusselbit och vi springer
Du släpper tyglarna men minns alltid vägen
Dom Hinner Aldrig Ikapp
De e inte utan förundran inte inget för inget.
Att jag stirrat i blindhet inte kunnat stilla mitt sinne
De e som att brinna inne som att pissa i vinden
Det kan vara svårt att hajjat det man missar försvinner
Men ja kan inte vänta längre man, jag e för kass på de
Så jag hänger på låset o så ofta förhastar mig
Har hört att ögonblicket inte väntar för nån
O som det kliar i mitt finger vill ju sätta igång
För jag har damp ADHD o rastlöshet
O försöker inte drabbas av tröstlöshet
O försöker inte slita min röst ut helt
O samma gamla spår e ju nött ut helt o hållet
Så jag håller ögat på bollen siktar högt
För jag vill promenera bland molnen.
Och de går fantamej vägen visst bara man vill
Men jag kan inte tygla mej längre kan inte vara still
Så i tid o otid gång efter gång har pendlat mellan svagheter o hålla det strongt
Har i mängd o mycket alltid varit på språng
Har långa stycken varit fången inifrån.
Nu vill jag bryta upp o bita av o slita det med hälsa medans tiden den e kvar
Ja måste påminna mej själv
Om det inte händer idag så får det hända ikväll
Du vet att eldarna brinner varje dag du vet att eldarna brinner varje natt
O även om din låga brinner svagt så hinner dom aldrig ikapp
Du vet att eldarna brinner varje dag du vet att eldarna brinner varje natt
O även om din låga brinner svagt så hinner dom aldrig ifatt
Dom hinner aldrig ifatt nä, dom hinner aldrig ifatt nä nä
Dom hinner aldrig ifatt nä
Så jag får sluta upp o sluta jag får starta mer
Det får trilla som det faller om det rasar ner.
O jag får skratta bäst till sist om jag bara ler
Har förmycket glöd o passa för o spara det
Jag har stångat mej blodig till jag fångat förnuftet
Har ofta krånglat till det, jag ångrar mig buttert
Har boxat i luften har byggt upp på kvicksand
Haft ok på axeln, betongblock i fickan
Men icke ska väl dom små tingen tynga mig tätt
Jag hinner ju lätt även om det är imperfekt
Jag menar lite övertygelse kommer man långt med
Så jag snabbar upp stegen o går ingen omväg.
Du vet att eldarna brinner varje dag du vet att eldarna brinner varje natt
O även om din låga brinner svagt så hinner dom aldrig ikapp
Du vet att eldarna brinner varje dag du vet att eldarna brinner varje natt
O även om din låga brinner svagt så hinner dom aldrig ifatt
Dom hinner aldrig ifatt nä, dom hinner aldrig ifatt nä nä
Dom hinner aldrig ifatt nä
det är fan svårt att säga 00-talet liksom
ja, vad gör man, drar en jävligt djup suck och försöker lämna det förgångna bakom sig, eller förvara det som fina minnen utan massa nostalgi. jag tänker att det kommer bli lite enstaka meningar, ord, begrepp här också (i stora bokstäver) bara för att,
för att.
kanske borde visa respekt för *bloggen*. när man inte har nåt är det ju bra att ha nåt iallafall.
#9
varken mer eller mindre
världen är komplex
för att säga det enkelt
sorg och skratt går hand i hand
precis som att man vill va i nån annans famn
hur ska man orka försöka förstå
allt det som får tiden att gå
kan inte skala av verkligheter
dom är förpacketerade med märkligheter
barndomen lämnar oss och personerna i den
kanske borde bryta vägen och känna livet, men,
ingen kamp, ingen mognad, inge mer än det man ser
kanske borde skrika ut det för att försäkra mig om att vi e fler
när man tvivlar på sitt nutida jag
den här handlar väl mest om mitt hat mot grisar/djur. och en prinsessa som typ har ett förhållande med pappa kungen.
Prinsessan på polkagrisen
Prinsessan låg och sov och då kom helt plötsligt en jättestor polkagris in i rummet. Hon skrek och skrek men den stora avuvärda* grisen bara log och log.
-Älskling, sa kungen**. Hon vaknade med ett ryck.
Dagen gick som vanligt men när hon skulle gå på dass på kvällen såg hon något vittrött...
Dét var grisen. Den morrade och gläfste och drägglade. Men den här gången blev inte prinsessan rädd. Hon hoppade upp med ett svärd på polkagrisen och högg den i ryggen men inget hände. Då kom hon på det! Hon började slicka och smacka och tillslut var bara en lite polkagris kvar. Den lilla polkagrisen stoppade hon upp och satte i sitt rum!***
den här är också lite djurhatisk (ful hund) jag hatade djur när jag var lite. och typ en död flicka som tror att hon lever? eller en spökflicka?
Jäntan
Det var en jänta för länge sedan. Hon hette Pricke Korv* och var barn. När hon var liten så hade hon dött** fast det visste ingen!
Som tur var hon levande nuförtiden. Hon hade en ful hund*** dom hette Tufsen. Det var en glad stor hund som var aaasful hehe**. Jäntan och Tufsen var mycket nära vänner och gjorde allt tillsammans!
Men en dag var Tufsen borta! Hon letade överallt men ingen Tufsen. Då såg hon en u-båt vid hamnen och hon hörde voffvoff från den. Hon simmade dit och räddade Tufsen. Och sen levde dem lyckliga i alla sina dar!
den här är fan AWESOME! världens bästa historia typ. mitt hat för småstäder liksom lol. syjuntor och karameller i Kalmar, fucking genius.
Katastrofen i Kalmar
För en månad sen kom en liten man till Kalmar.
Alla tyckte att han verkade trevlig och snäll.
Men...han var...Dr Dum! På dagarna var han på syjuntor men på kvällen höll han på att komma på planer att förinta Kalmar och alla små karameller. Han hatade speciellt citronkaramellerna.
En dag i månaden Juni, så var han på fest, han skulle hålla tal men då såg han massa citronkarameller och dåm drog han sin jacka och la en bomb i en skål.
5,4,3,2,1 0000000!!!! Pannnnnnnngg! Alla var döda förutom Dr Dum. Nu åkte han vidare till Falköping...Man vet aldrig vad Dr Dum kan hitta på.
#8
liksom perspektivet
men ensam är förvirrad
varken stark eller svag
jag fumlar runt i gråzoner
där rätt och fel inte syns till
det är upp till mig
jag skiljer på kort och långt
godhet, ondska
men inte på sanning och osanning
ärlighet, föreställning
det är upp till mig
ingen viljestyrka, ingen lust
varför ta beslut när personen bredvid gör tvärtemot
varför finnas till med begränsningar och lagar
om man nu behöver finnas till
vi är egoister
vi tänker på varandra men mest på oss själva
jag är egoist och du med
jag har ont i magen av familjeförvirring
lillasysterkomplex
helt jävla perplext
när det alltid funnits två
två stora
två äldre
två tryggheter
två fixare
och nu är de bara människor helt plötsligt
var söker sig en liten lillasyster då?
för saker kan inte fortsätta vara som de varit
barndomstiden växer bort
barnen växer upp
och ibland slår verkligheten hårt
jag vet att när man är stor är man själv
men det är svårt
svårt att fatta, svårt att förklara och svårt att hantera
för det händer gradvis, utan någon yttre hjälp
det är tiden
världen
och livets gång
som slår oss ifrån våra ihopsydda band
och förvandlar de till endast lösa knutar
jag shoppar upp an svaret
-297 Depp-filmer
-250 Andy Warhol, Edward Hopper