narcick

OCH JAG HATAR ALLA MÄNNISKOR NEDANFÖR MITT FÖNSTER, VANDRARHEMSGÄSTERNA. DOM E PÅ SEMESTER OCH JAG BOR ALLTID I MITT RUM. DOM GAPAR PÅ OCHARMIGA SPRÅK OCH JAG MÅSTE SOVA MED ÖPPET FÖNSTER ÄVEN MITT I VINTERN. DOM HAR OVIKTIGA DISKUSSIONER. PRATA OM NÅGOT VIKTIGT ISTÄLLET. GÅ HÄRIFRÅN, LÄMNA MITT FÖNSTER OCH MIG IFRED. JÄVLA TYSKJÄVLAR. JÄVLA SPANJORER.


Y O U T A L K W A Y T O O M U C H

annars så har jag någon sjukdom i huvudet idag och förstår inte riktigt hur livet ska te sig. har mycket svårt att se mig själv i något framtida sammanhang, varsomhelst, med vemsomhelst, närsomhelst. jag kan sitta å fundera på det i timmar så det "knakar" som ett matte b-mattetal och bara försöka visionera fram någonting jag kan syssla med. jag har inte sett någonting än. jag lider ju av alla åkommor man kan typ. jag är asocial, socialt efterbliven, obegåvad, bortskämd,omoralisk, övermoralisk,  lättjeful, obeslutsam, virrig, nihilst, tar ingenting på allvar. vad fan gör man med en sån som jag? lol.
det är låtsasvår och allt spinner på högvarv, liksom? aboombaboom.
suktar redan nu efter alkoholen som ska flöda ikväll, en fylla är behövlig. fan. tänker på det. hur jag och brudarna vrålar om dom extrema mängderna alkohol, cpfyllor, drunk of our asses osv. tycker inte dom flesta människor att det är dräggigt osexigt patetiskt med sjuttonåringar som alltid super sig sönder&samman?? hahaha. random folk måste kolla jättemycket snett på mig. haha.
men vi skrattar ju så himla mycket alltid. vi har ju alltid dom bästa kvällarna alltid. jag mår ändå bra idag, trots diverse huvudsjukdomar.


här måste jag ha sjungit raderna;
"telll  us  a  story  i  know  you're  not  booring"
ser verkligen ut så

Jag är så kär så kär. Ni kanske inte förstår min oförklarliga fetisch för afroamerikanska killar, men jag vet att det är det några som gör. Jag och Julia och "the black intelligent guy". Jag och Agnes och Chris Brown (fast,nja). Jag och Annie och Pharrell Williams.

Och du, min prins Fresh Prince.
Du vet vet alltid hur du ska få mig på fall. Jag är så kär så kär varje dag klocka halv fyra.

Den heter Don's Plum och är seriouslyindiependentfilm i svartvit från typ tidigt nittiotal. Den är ganska så kultig, tror jag. Den handlar om ett gäng killar 20-something som hänger på en diner i en amerikansk storstad och tar med sig varsin random brud (alla är jättesnygga). Den lät så tilltalande, skulle passa mina ögon perfekt, men.
Dom sitter liksom bara där. Och snackar sex och knark och är pseudofilosofiska och övermogna teens helt enkelt. Men det finns en pärla, en scen. För Leonardo di Caprio är mer valpig än någonsin i den här filmen och han är så förtrollande så, när han ska förföra en slampig brud. Det hela slutar väldigt osexigt, men den minuten innan är guldvärd. Armen över axeln, klia lite med fingrarna, dra till sig kinden. Han är fin fin fin.

"If you aint got nuthin' nice to say then don't say nuthin'! I'm going to hell, who's coming with me? Haha"
eminem

"All mooshi inside. Full of secret feelings"
film

"And I wondered what's so wrong with wearing a yellow flower in your hair and thinking that you look nice today "
helena mcewan

"I got m a y o r plans for us. I got us in to an after-hours club that's SO after-hours it doesn't even open til' three days"
barney

Ni vet att det här är veckan då det händer i Ggb va?? DET händer. ROLIGA SAKER händer. Så många att man inte hinner ta sig an alla.
TORS Beyond Retrofest, Myrorna-invigning, Acne utförsäljning på macforum, SOLO invigningsfest på Push FRE Nöjesguidenfest, förfest på deja vu (hehe), FreshFish invigningsfest, Benny Benassi på Nivå, Snook på Berså LÖR Club Milk premiär, Klubb-O (!!<3), ännu en svartklubb (BTB?)

Go out and play,kids.


jag och Papaou gettin' down.




-jag tror att jag har lagt av med skolan nu. inte tekniskt sett,men.

waaaaaaaaaaaaaaaah min webcamera tar överhand  när jag är uttråkad på allt det andra.
saussy!

för tillfället:
mycket naturromantisk. något jag aldrig upplevt innan. jag blir typ lyrisk när jag läser vackra beskrivningar, om fält och forsande bäckar och ändlös rymd osv,  i den boken jag läser nu. det är både extremt påtagligt och poetiskt på samma gång, världsligt och tafast. framförallt är det FÄLT och STJÄRNOR som spinner runt i huvudet. och att jag inte vill säga hjärna längre utan huvud istället. för oftast är allt så brutalt och groteskt och kött&blod när jag let loose i funderingar och texter och filosofiska uppfattningar, men nu blir jag bara äcklad. kanske en försköningens era, kanske borttappad verklighetsuppfattning, kanske funnen verklighetsuppfattning. vad fan vet jag. men ja, FÄLT och STJÄRNOR cirkulerar lite överallt. hade en dröm om att jag stod uppe i det mörkblå och plockade stjärnor, som bär typ. den bilden var så fin och kan inte riktigt släppa det. tänk att få plocka undersköna kristallglittrande stjärnor och lägga i en hink. och sen lägga sig på det tomma, svajande-i-vinden, fältet. men nej, mitt medvetna är ju fullt förstådd med att stjärnor inte är som sådana man målar utan en plasmahimlakropp och typ väte helium allt sånt logiskt.
i'm flaky.

Men nu är det inte längre natt så hejhej. Jag vill ge lite virtuella kramar och pussar till mina oemotståndliga vänner Sara och Grethe som vi firade i fredags. Det finns ytterst få människor jag tycker om och bryr mig om och ni är två av dem. Tycker lite syn dom era föräldrar som får stå för resturang notan men det är ni ju värda. Det var en bra och misnt sagt full kväll, eller jagd rack iallafall sju drinkar.

Våran historia kan leva vidare, säger dom. En mor kan aldrig dö, för hon finns alltid kvar i sina döttrars hjärtan, säger dom.
Det finns så många vackra ordspråk att ta till.
Så många hoppfulla toner som uttalas av de som fortfarande har hoppet i sina dunkande bröst. Det existerar inte någon riktig tröstan. Inte när man vid dagens slut lägger sig ner i soffan och tänker upp i taket, upp i himlen bortom molnen.Då finns det bara färgfyllda minnen som skymtar förbi, halvt suddiga, det har gått så lång tid nu.  Massor massor med tårar. Strömmande tårar som blandar ihop visionen om var tårarna slutar och huden börjar. Tårarna fastnar kvar i ögonvrån, torkar aldrig riktigt, sköljs aldrig riktigt bort med kallt vatten, sitter kvar och kliar. Och jag letar så förtvivlat efter en torr handduk.
Jag vill inte längre spola tillbaka tiden, jag vill inte veta av. Jag vill upplösas i något universum där andra upplöstes, där man kan plocka glittriga stjärnor och sväva fritt. Min själ är uttömd, eller uttorkad. Det går så många miljoner fällda tårar på en människa.

Rapeme rapeme rapeme        Slit mig i håret, så det lossnar på riktigt. Jag kan bli skallig, jag bryr mig inte ett dugg. Ge mig ett slag som på film, med en järnknytnäve som i slowmotion träffar ansiktet med en övertydlig ljudeffekt. Ge mig ett actionslag! Som en blanding mellan WHCOO! och PSCHHH!.
Rape me! Rape me!
Jag behöver inte din hjälp, kära du. Jag behöver all din ihoppressade ilska i form av ett stort svart yrvädersmoln. Med övertydliga ljudeffekter, det är vad jag behöver.  Så länge jag fortfarande är ung och vacker.
Knäck min nacke när du trycker upp mig på väggen och stjäl mitt blod ur min hals med dina tänder. Du slickar dig om fingrarna och jag spetsar tungan efter min egna svarta bloddroppe. Jag klöser mina fingrar mot cementväggen, så kasta dig efter mig. Jag ska inte försöka slita mig loss, jo, om du vill så visst ska jag försöka slita mig loss, men inte ska jag lyckas.
Grip tag om min tunna handled så de små benen bryts, lämna vita fingeravtryck som är ännu vitare än min handled. Det finns inget gott i dig din djävul. Men det finns ju inget gott i mig heller, så jag ska smeka dina fingrar sedan, när du är klar.
Åh Herre Jesus Gud Allsmäktige. Min smärta är svår, det svider i mitt skinn och jag har inga fingernaglar kvar men jag klagar inte än, du Gode. Jag står bara uppe bland stjärnorna och skriker efter dig, eller jag kanske skriker på världen jag har inte bestämt mig för skillnaden. Jag ger dig min tough love men du ger mig inget tillbaka. Nu plockar jag åt mig av dina silverstjärnor, jag tar så många i mina händer, så många så att det till slut inte får plats några till och alla femkanterna rispar sår på mig.
Men jag klagar inte än. Jag tar på hålet i min mage som är så tomt, så tomt som jag aldrig har känt tomhet innan, kanske kan jag böja ned mitt huvud och stirra rakt igenom, kanske inte. Tynade bort så snabbt, för jag klarar inte av när skönhet falnar.