#15
Här på golvet ligger jag nu,
med utsträckta armar och ben
Försöker bli rak i ryggen
rätas ut, fixas till, göras ren
Med örat tryckt mot parketten
hör jag havet som i en snäcka
Det är tystnaden i sin ljuvligaste form
långsam och varsam, steg som är lätta
Taket är gult
glödlampan död
Dörren är stängd
Jag är stilla, helt ostörd
Ja, jag ligger här på sträckbänken
snart står det rätt till
Har tänkt mina tankar, skrivit mina ord
är precis så rak jag vill
#14
Ni är inte som mig
även fast ni trakasserar
Jag inte som er
även när jag hånar.
Det är bara minnen,
tio ton av kletig nostalgi
som sjunker i min mage
Faktiskt finns det inte mycket kvar
som är mer än skratt idag
Vi kanske bara va
när vi va som vi va.
Och jag vill mycket gärna
bjuda upp till dans
Ännu mer gärna vill jag
supa oss i trans
Denna hemligheten, den ska vandra
från oss till några andra
Kom alla mina små kycklingar!
Vi törs inte!
Varför då?
För räven!
Kom ändå!
Vi kanske bara va
när vi va som vi va.