narcick

Harry Potter är kung. Harry Potter is the man. Harry Potter har tagit över världen. Vi är alla bara små brickor i Harry Potters spel numera. Harry Potter är Gud.

Få gånger låter jag min hjärnan tas över av någon specifik, eller tas över av fiktion. Men Harry Potter har mig virat kring hans lillfinger, tillsammans med Dumbledore, Ron, Hermione och resten av jordens befolkning. Och killen som får gestalta Harry Potter, sidekicken Daniel Radcliffe kan ta åt sig all äran. Så att Harry Potter kan smida nya planer om worlddomination fast på ett bra sätt (låter han oss tro!).
Frågan är om det ens finns någon J.K Rowling? Är det inte den där lilla glasögon prydda pojken med ett ärr som han säkert själv suttit och ristat in med en nål som skriver ner alla magiska ord om, just det, sig själv? Hans kropp är perfekt nerbantad till den där sjaffiga looken och hudens nyans har precis träffat den där undernärd-blekheten. Harry Potter äger i vilket fall allt och alla, det är bara till att acceptera. Jag har läst samtliga skrivna verk minst 3 gånger om och jag börjar ikväll igen. Samtidigt som jag kollar på tredje filmen.
Den 21 november kommer jag stå och köa på natten efter den sista (visst!) upplagan från Harry Potter. Beblanda mig med sci-fi freaks som jag aldrig skulle göra annars. Motvillig men ändå så villig!
Domedagen är snart här och då är det Potter som avgör vem som kommer till Hogwarts eller inte!



Hur kan den här killen (nåväl) kan styra perioder i mitt liv? Sömnlösa nätter. Engelska dialekter. Drömmar om Voldemort och gröna sken.
Se i hans ögon, se girigheten, se hjältemodbrilliansen, se MAKTEN!