Ingen partyinstinkt. Bra, bra bra bra... Mm.

Baka är väldigt mycket nya grejen asså. Igår natt bakade jag chocochipcookies, om man nu kunde kalla de detta eftersom jag hade två bitar choklad, inget bikarbonat och hällde i lite oboy/kardemumma blandning istället..
De blev brända men iallafall inte söliga.
Nu bakar jag ost och skinkpaj. "Eeeew!!" tänker ni. Det tänker jag med. Men jag har en konstig faiblesse för svenne mat, fast bara ibland. Det är fett (och fettIGT) gott! Gjorde ett recept på hemkunskapen i nian och den blev så psychobra så det är det jag gör om jag ska laga mat. Eller minestronesoppa.
Tråkigt nog är jag en usel kock. Både på baknings och koknings/steknings/grillnings fronten. Nuförtiden blir inte ens min kladdkaka god. Det är jävligt syn! För jag älskar ju att hålla på. Men jag ska fortsätta hålla på tills jag blir jätteduktig och kan göra massa smarta recept. ÅH vad populär jag kommer bli va. Åh ja.
Men jag gör lite framsteg iallafall här en lista på det jag grejjat ihop på senaste tiden (under hela mitt liv)

*Ost och skinkpaj- god!
*Minestronesoppa-jävligt god! skulle kunna leva på denna
*Minipizzor (på runda bröd nivet)-asgoda
*Köttfärssås-yummie (fast det e bara för att jag tillsätter grejer på en redan existerande köttfärssås)
*Ost skinktoast- älska
*Kladdkaka-inte alls god längre, torr
*Kärleksmums-endast glasyren god
*Sockerkaka-vattnig på något jävla vänster
*Chococookies-oerhört misslyckade
*Cocostoppar-goda fast jag gillar inte cocos

Mitt mål är att bli the best på kakor. Asså cookies-kakor, massa olika goda. Det är min favoritmat i allmänhet.

Okej. Jag är en tönt

Som typ i sjuan. När jag mest kom hem, åt chips och drack cola, kollade på Bondfilm och fixade i mitt rum.
Det var ju så väldigt mysigt faktiskt. Det ska jag göra idag! Blanda min IceTea blanding och dricka min cola. Läsa min bok. Kolla på min Vänner-box och bara njuuuuuuuuta. Fan vad jag ser fram emot det! Hejdå datorn.

Okej. Jag vill inte vara sån. Men The Cure, Joy Division,Jeus and The Mary Chain och New Order låter ju nästan exakt likadana. Underbara förvisso...men ändå.


Fasanfult gott. Särskilt på vintern! Men man måste ha pulverblandningen, helst lemon men peach går bra också. En liter för tio spänn! Denna obsession(en?) är för billig för att ta slut!

Thrill Jockey Mega Mix- Trey Told 'Em

Igår då. Så skulle jag lämna en grej till min granne (also known as Anja). Så jag tog på mig mina Sheperds, hoppas nerför den lilla trappan, sprang några meter genom källaren, tryckte ner hennes hiss som är grå och inte gul som min, ögnade igenom mig själv i spegeln och satte på räcket, kom upp till fyran, ringde på dörren och där var min granne.
(Vill bara demonstrera hur jävla MYSIGT det är att min lilla vän bor en halv sekund ifrån mig, aldrig riktigt uppskattat detta. Aldrig riktigt uppskattat Masthugget med alla dess gångar och hörn över huvudtaget. I förrgårr hittade jag min nya favorit rökspot tillexempel)

Anja är i vilket fall jävligt sjuk nu dårå, hon såg väldigt pooo ut. Och själv har jag mot alla odds lyckats att INTE bli riktigt sjuk under hela hösten. Det är första gången i hela mänskligheten som detta händer mig. Nå, jag börjar få lite abstinens på att vara sjuk för det är ju så förödande chill och gosigt. Egentligen. Fick en liten flipp, och det slutade med att jag hade Anjas kropp tryckt mot min, Anjas tunga på mina hände roch Anjas läppar på min läpp. Hahahaha vi är icke sexual partners, nej. Så håll tummarna på att bacillerna börjar frodos på min kropp snart och bryter ner mitt immunförsvar. Jag gillar icke uttrycket  "frisk som en nötkärna". Vem fan vill vara det, eller fri som en lärka för den delen heller. Det passar inte min image förfan.

Det är tough shit.
Min iPod har blivit stulen av någon äcklig fittig 90-hora (när jag e så här "förbannad" måste jag skriva disgusting ord..).
Alltså jag överlever inte sådant här! Jag skojar inte! Jag hade hjärtklappning hela förrgår och igår, panikgrät idag och känner att jag inte kunde bry mig mindre om resten av mitt liv. Jag vet att det låter som jag är en materialistisk , tom, ytlig bitch utan något av egentligt värde i sitt liv och det ÄR FAN SANT! Jag vägrar att låta detta enda nöje tas ifrån mig, jag vägrar! Ta hellre min mobil och min plånbok och mina skor och min kamera men INTE min cpslitna svarta underbart fina iPod 80 gig. Alla månader av obesvarad längtan, drömmande och sedan efter världens längsta väntan efter segt ihopsparade pengar gick jag och köpte den dagen efter sommarlovet. Tror ni att jag hade råd med försäkring då eller?
De säljer inte ens den gamla modellen längre! Fatta!
Jag får ett nervöst sammanbrott nu. Hejdå. Mitt liv är slut. Kaputt. GE TILLBAKS!!!

Någonting sensationellt har hänt  här alltså! Jag har för första gången på tusen år kommit hem från frisören utan ångest. Jo, det är sant.  Ok, det är ju inte perfekt men det blir det ju aldrig. Men ändå!
Och trots alla om och men så har just nu den ultimata fucking Friends-boxen skickats till mig. MIG,MIG,MIG!
Hejdå till att låna av Emma och Anja! Lyckan är för fan gjord. Jag kom inte ihåg senaste gången jag hade såhär få motgångar. Jag gillare. Och imorgon ska jag på Studio 54 partaj och vara Bianca Jagger, minus hästen dårå.


Håhåhå, 40 discar, massa extra material, samlarbok åhhh jag dreglar!

Hiphopvågar kan ju komma och gå och av en händelse satte jag på Drop it like its hot (Pharrell & Snoop) idag och blev lite nykär. Galet bra låt. Här är lite andra gamla favorit bounces. Eller 4chizzlemydizzle som det heter i mitt iTunes bibliotek...

Flyest Angel-Pharrell &Nas
How many licks-Lil Kim
Straight Out Of Compton-NWA
Cop that Schh-Missy & Timbaland
When the last time-Pharrell &Clipse
Hit Her Up (Trina diss)-Khia
Lean Back- Fat Joe & Terrorsquad
The Jump Off-Lil Kim





När det kommer till hipitihop är jag inte så kräsen,nä.

Har ni tänkt på att man inte kan vara trendig modebrud idag om man inte har långt mittbenat hår, är pinnsmal på gränsen till anorexilooke och röker? Kläder är liksom inte snyggt om det inte hänger löst. Jag läser inga modebloggar på så sätt men när jag klickar runt ibland så finns det ju förfan inget annat än svartvita bilder på cigarettrökande skelett.
Jag tycker också det är hett. Men jag är ingen jävla "fashionista.
Bli inte förvånad om att BMI för svenska kvinnor och tjejer sänks med typ 50 procent under kommande år..

Jag har ju alltid ansett mig själv som väldigt ball människa. A cool cat liksom. Och vad jag vet så har alla andra också gjort det, för jag menar...varför skulle de inte tycka det?!

På senaste tid har dock anat en förändring, eller under en lång tid, gradvis. Jag bangar fester, eller är den största partypoopern någonsin, jag har insett att mig själv är mitt bästa sällskap, när jag sitter i skolan längtar jag hem till min bok, jag känner sug för att kolla på sextiotals filmer, jag lyssnar knappt på indierock längre utan till mestadels piano och OST musik.
Mina vänner fäller kommentarer som ; "du är verkligen en liten nörd egentligen!" "haha du var ju mobbad när du var liten!" (ehm anja soo not true) "fan vad du är tråkig!" osv. Alltså jag tar inte illa upp av sådant här för jag vet ju att det stämmer alltså.
Men det svider lite ändå att se mig själv i nya ögon, där jag allt som oftast snarare längtar efter marinblå WCT tröjor och pike tröjor än balla tshirts, svarta stuprör och fet kajal. Min instinkt att ta ner alla mina "rockposters" har aldrig varit starkare, och här snackar vi ändå Arctic Monkeys. Jag skriver dagbok i en sliten pärm med skrivstil. Jag är mer sugen på Smirnoff ice än rödvin. Ni fattar grejen.
Hela det här spinner på att jag ska på en synundersökning på onsdag och antagligen kommer få reda på att jag är lika närsynt som min mamma var, det vill säga att det är dags för glasögon. Som alla vet är jag väldigt emot de söndertrendiga-nördbrillor fasonerna, och skulle naturligtvis välja linser framför allt annat.
Men nu alltså jag vet inte. Ett par svarta skarpa bågar kanske inte skulle sitta helt fel på min långa näsa. Jag har trots allt fått väldigt höga poäng på alla mina inlämningar i skolan på senaste tiden.
Nörden. Inte på det töntiga sättet förvisso, jag kommer nog alltid ha min coolhetsstatus kvar vad fan...men inte heller på det aktuella fashionabla viset.
Men trots det, det kanske är mitt rätta kall.

Jag är inte så mycket för det udda.
Alltså riktigt udda, som man typ ba men orka liksom. I vilket fall.

Det finns få filmer jag verkligen avgudar, sådana man inte ser hela tiden, eftersom varje tillfälle man gör det är någonting speciellt. Man vet inte riktigt varför man älskar dessa så väldigt mycket, de kan i praktiken kanske till och med vara ganska kassa eller fåniga. Och så vidare. Men min främsta sådan här film är The Royal Tenenbaums av Wes Anderson (som även gjort den vackra vackra filmen The Life Aquatic with Steve Zissou). Rollistan är indeed en perfekt komposition bestående av Gene Hackman, Anjelica Huston, Ben Stiller, Gwyneth Paltrow, Luke och Owen Wilson, Danny Glower, Bill Murray och icke att förglömma den oemotståndliga berättarrösten som Alec Baldwin gör.
Varje gång jag ser den här filmen (som jag antar de allra flesta är bekant med) blir jag kär på nytt. Den har allt jag älskar, underbart soundtrack, urbana miljöer, galet snyggt foto, fina kostymer men mest av allt karaktärer som är så jävla bra. Personporträtt som överraskar, fascinerar och man kan inte göra annat än att älska hela familjen.
För mig kopplar jag hela berättelsen till min favoritförfattare Zadie Smith och hennes romaner som i sig berättas på samma sätt som Wes Anderson berättar sina. Jag blir lyrisk.
Det vackra soundtracket är en stor del i en film som denna, Mark Mothersbaugh har skrivit mestadels men det finns många typsika 60-70tals med Nico ,Nick Drake m.fl som formar det hela en oförklarliga tid och rum. Inledning med en cover på Hey Jude framförd av The Mutato Muzika Orchestra (??) är så klockren.

Okej, det var inte meningen att skriva värsta recensionen eller någonting men jag blir bara lycklig. Och snart kommer Wes Anderson med sin nya The Darjeeling Limited. Skådisar? Owen, Adrien Brody, Jason Schwartzman! Iiiih liksom!

Ska man åka hem till en av sina closest friends som bor själv i ett hus a la gigantico, men där det antagligen endast bara kommer vara massa crazy skins som crashar?
Eller ska man följa med sin syster, hennes toyboy och hennes äldre roliga vänner, men det är ett födelesedagspartey hos en crazy scary dude som antagligen kommer OD och kutta sig själv i armarna?

Eller så stannar man hemma och slipper frysa.

Hmmm.

Anjey skriver:   23:57
som sagt: RÖD FRONT KLASS MOT KLASS! Vi hade vår framtid skriven i stjärnorna, frände. Klart vi skulle bli prettokids på schillerska, fast med en barndom worth killing for liksom. scenen, filmen, vi är framtidens kulturäckel.

 Svar: jag kan se oss i våra early twenties innan vi flyttat till N.Y, var hela jävla kulturgbgs centrum. Susanna och Anja kommer vara på allas läppar. Vi kommer skriva gästkrönikor & essäer, samarbeta med nöjesguiden, fixa filmfestivalen och kanske till och med starta en liten underground club som endast utvalda blir inbjudna till.
they can fight us, but they cant defeat us

haha

Nu var det ju så att jag skulle skriva någon inlämning om EU. Men det enda jag kan göra är att sitta och lyssna på Is there a ghost. Band of horses-låten ni vet, som är grym, grym medan jag kan tycka att Band Of Horses i allmänhet är en aning överhypade. The Shins är en bättre och finare version.

Band Of Horses-Is there a ghost


Shins-Saint Simon



Tänkte pröva mig på och skriva ner en sådan där liten roliga dialog anekdot här på bloggen, liksom alla andra.
Jag: Jag tror fan du smittat mig jag känner mig snurrig och min hals gör ont
Julia: Ja, du ser allt lite sådär plufsig ut

HAHA. Det var väl väldigt roligt.

Nu börjar f.y.i min Sylvia Plath era, if you know what I mean. Tömma pärmen, köpa linjerade A4or och sen så!

O M G! I förra inlägget gjorde jag ett riktigt jävla dyslexifel. ÄNDA istället för ENDA.
O M G! I've join the dark side...

Underlinat det nu bara för att påpeka.

Ibland så sitter man i skolan, ni vet. Det är jag, det är Anja och det är Ida, resten av våran klass är skit. Då och då svischar det förbi lite halvroligt folk som man byter några ord med men sen är det vi igen.
Ibland så blir man lite uttråkade på varandra. Det ända vi gör är ju att röka och snacka massa skit. Så vi har nu kommit igång med ett projekt! En plan! Något att kämpa för i våran tristess! *
Vi ska bli kvinnor med anorexia.
Nej, jag bara skojar. Men vi ska bli hälsosamma helt enkelt, sluta äta all jävla skit vi stoppar i oss och dricker hela tiden (naturgodis i mängder, chailatte, chicken sambal, cola zero, irish latte, chips...).Vårat mål är att bli jättesnygga och jättefräscha till nyårsafton eftersom i år kommer nyårsafton bli hela jävla 2007s höjdpunkt.
Haha, så detta kan vi ju diskutera hela tiden bara för vi måste ju peppa som fan. Jag är även Idas stödperson, hon ringer mig när hon känner sin sweet tooth ta övertaget, och så skäller jag ut henne och tvingar henne äta russin istället. Ungefär som de har i AA nivet, å andra sidan borde jag blir det för Ida också håhå.
Jag får dock en frossdag i veckan eftersom lets face it dem andra är mycket fetare än jag! :D Nejrå, bara det att mitt liv fyller ingen mening om jag inte kan äta socker vafan.
Okej, så där är våran plan liksom.
Ett ägg till frukost. Bulgursallad var dag. Grönt te och inget svart kaffe (blir mycket svårt...).
Fast supa med kaloribombade spritflaskor och bärs ska vi allt göra!

Mmm det är så det ligger till.

*I verkligheten finns det ingen tristess. Vi ääääääääger.

IDAG SLÄPPS TREDJE PIRATES-FILMEN! JIPPEJEY!

Äntligen har jag hittat typ tidernas mest efterlängtade låt (för mig alltså). Okej,jag har inte letat så jättenoggrant men ni vet när man bara har miljarder grejer att söka upp,ladda ner osv och så tappar man de viktigaste...

Anyway. Den låten som spelas i sista avsnittet av O.C på första säsongen. Den heter Into Dust och det är Mazzy Star som har gjort den. Och nu är jag verkligen skitglad för att jag kan lyssna på ännu en tårdrypande indieballad.

Jag måste säga att jag tycker de här är så jävla bra..

alltså verkligen inte låten, den suger. Men det är så starkt av Spice Girls att göra comeback liksom!
När de vet att de absolut inte kommer nå en framgång ens i den avlägsnaste närhet till den dem en gång i tiden hade. Och dem vet att det kommer låta så himla dåligt, och att dem kommer bli så förskräckligt sågade.
(Måste dock erkänna att Mel C, som man alltid ogillade,har en fin röst)

Då och då lyssnar jag fortfarande på Spice Girls, och då inte endast på grund av den omättliga nostalgin. Spice Girls var liksom inte bara 90tal,snygga,V-tecken och tjejgrupp. Dem var bra på riktigt!
Speciellt Geri.
Jag hittade 2 become 1 på datorn och den är ju typ historiens softaste låt. Man blir helt slö och mysig i hela kroppen. Och Too much är inte dålig den heller. Viva Forever är så väldigt sorglig och fin så jag brukade dö lite inside när jag lyssnade på den.
Ska vi se vilka har vi mera...Jo, Who do tou think you are! Så jävla party va! Av Spice Girls har jag lärt mig att inte alltid vara direkt fördömande mot kommersiell och ihopkomponerad popmusik.

Lyssna på: The lady is a vamp- Spice Girls
och den här, klockren 90tals oldie.

Puss på'rej.

Ibland finns det ingenting bättre än att frossa naturgodis i fåtöljen framför Sagan om de två tornen med Anja och Ida bakom sig.
Jag KAN bara inte förstå mig på folk som seriöst INTE tycker om Sagan om ringen-trilogin. Fine, alla finfilmsmakare och kritiker och svåra människor blabla, det är typ världens mest underhållande film. Jag gillar inte dessa anti-människor. Sluta vara så anti!
Alltså bara Frodos isblåa uppfodrande blick, Sams oförklarliga grova amerikanska accent, Aragorns hjältelook, Sarumans näsa och (framförallt) Legolas med sitt vita svall som står och spejar ut över bergstoppar med en bekymrad min borde väl förfan räcka! Klyschor i all sin prakt!

Ja,det var väl mest det.
Jag avslutar med citera Legolas. Och ja, jag tycker också att Orlando Bloom är den mest cheezy och dåligaste ursäkt för en skådespelare, men det gör inget.

"Red sun is rising. Blood has been spilled this night"

Och Galadriels överspända stämma:
"I feel it in the eeearth"

Her name was Lola, she was a showgirl
With yellow feathers in her hair and a dress cut down to there
She would merengue and do the cha-cha
And while she tried to be a star, Tony always tended bar
Across a crowded floor, they worked from eight til four
They were young and they had each other
Who could ask for more?

Det var egentligen bara det jag ville säga.

Min mage håller just nu på att vridas ut och in utav resterna från vodkan igår. Eller så är jag bara fortfarande full typ.
Man vet aldrig!

Idag hyrde jag O.C tredje säsongen för 70 spänn i en vecka. Jävlar vilket kap! Jag har ju precis kollat på första och andra. Sista scenerna i sista avsnittet av första säsongen, det är typ det finaste i tvhistorien. Här börjar massanvändandet av Hallelujah förvisso, men det är ju bara så vackert, så vackert.
Fuck, O.C är bra.

Queens Of The Stone Age kommer fan till Annexet i februari! Vill man inte,inte missa.
Man vill heller inte missa The Hives i december och Kaiser nästa vecka (kanske inte...).
Att få uppleva live-musik känns som mitt sista hopp i denna mörka tid. Den lilla källa av lycka som fortfarande finns kvar typ.
Och än så länge har jag inte varit på enda spelning sedan Wayoutwest. Inte okej.