Min insikt i arbetlivet

Alltså stackars alla små vuxna som är fast i jobb dem inte tycker är roliga. Jobb som dem ska sitta med i typ 25 djävla år. Jag blir alltid aschockad när man pratar med någon 50+are och typ, "ja när jag började här för 30 år sedan så...".Lever man ens så länge till kan man undra?
Nyvunnen respekt för alla vuxna som typ inte arbetar inom mode,media,kultur,musik,design eller kock-branschen. Alla dem som håller ut med sitt tråk.
Eller kanske ännu mer tappad respekt?

Om man kallar dem vuxna, så känner man sig fortfarande som ett litet kid. Då kan man bortse från det faktum att man själv sitter där med ryggbesvär, artiga arbetskamrater och en ouppfylld passion om 10 år.

(för nu är jag inom trädgårdsbusiness)

A TRACE

SÄG NÅT

IRL
Permanent
URL

ochdusa

Trackback