narcick

jag har någon slags identitetskris (FULASTE ORDET) som blåser upp då och då. jag kan inte hjälpa att gå runt o leta i mitt huvud, och på andra ställen i yttervärlden efter spännande alteregon. men det blir liksom aldrig någonting av dessa nya jag som jag planerar att bringa upp. då kommer jag å tänka på att jag är, och har alltid varit exakt samma människa som jag är just nu ikväll och det känns så olönsamt bara.
jag
tyckte tänkte sa gjorde lyssnade på åt hängde med sökte efter grät pga av låtsades som skojade om tände på hatade älskade förstod inte förstod läste fick ångest över dansade klädde mig färgade mitt hår i fejkade
exakt samma saker som ikväll- för typ 2 3 4 16 år sedan. EXAKT. det kanske är så i grund & botten förvisso men fyfan vilket skämmigt slöseri med resuser i form av känslor, hjärna, tankar, handlingar.

tusen ggr jidder, i know.