narcick

jag har nog aldrig förstått sambandet mellan en människa och en annan. vad som är fantasier eller paranoier eller hypokondrier och vad som är sanning. gemensam sanning. å andra sidan skapar man ju sitt eget jag, sitt eget liv och därför också sin egen värld, så det kanske inte borde spela någon roll. men ibland är det svindlande att tänka på vad andra människor tänker på.
ibland önskar jag att jag hade någonting att kämpa för, att det helt enkelt är dags för mig att kastas ut i massan i röran och göra allt det där, organisera dramat i sitt liv eller vadfan man kallar det. jag är så sjukligt bekväm av mig. det är besvärande. jag är så utformad av metaforer eller allegorier eller vad man kallar det, jag märker det numera. igår såg vi filmen Yes man på bio och jag funderar allvarligt på att överväga någonting liknande, nu när de smygande drömmarna har flugit sin kos så kan man ju ta till sig det som kommer till en istället.
vi fick kort från min mammas barndomsvän i Italien idag, de lever i sin takvåning, har attraktiva barn, säger Roma istället för Rom och har producerat vin och 25 liter olivolja. det låter som ett vackert liv.

ska röka från fönstret nu, inget säger god jul lika mycket som det.
är hemskt sugen på billig champagne, har faktiskt två flaskor på gömstället. har faktiskt köpt ett eget champagne glas på åhlens.