Caedmon´s Song

Det är i praktiken ingen sång, utan en bok skriven av Peter Robinson. Nutidens tyngsta deckarförfattare fyi.
Jag ville ju egentligen låna (mitt lånekort var typ borttappat fast hemma hos mig, men jag orkade inte hämta det så ringde och fråga hur mkt det kosta att köpa ett nytt, och så blir jag tvungen att spärra mitt gamla, som jag nu hittade hemma och får ett nytt jävla bäbiskort för att jag är 16 med blommor på typ!) en av de alla utsökta Alan Banks-böckerna som han är känd för, trodde det var det enda han skrev liksom. Och så tar jag en som ser rätt bra ut, och nu när jag börjar läsa förstår jag att det är typ den enda bok Robinson skrivit som inte handlar om Alan Banks och Annie Cabbot, de är inte involverade whatsoever. Är det vad man kallar ett (anti)klimax? Jag har aldrig förstått det uttrycket till fullo, och när är det "klimax" och inte "antiklimax"?
Anyway.

Ibland blir jag lite ledsen, som nu när jag scrollar igenom iTunes, och jag menar visst, för vissa ser detta ut som ett komplett library, men när jag själv går igenom alla artister och album och låtar känner jag att det är så himla mycket som saknas. Rolling Stones tillexempel? Dylan (har bara en best of-platta jag tog från pappa som är typ från -85 och det känns ju lite halvfräscht)? Andrew Bird? Lightspeed Champion? Och tyvärr har mitt intresse för "ny musik" avtagit avsevärt under de senaste månaderna. Lathet som den ska med förutsättning inte försvinna förrän när man nått 30+ ungefär. I mina yngre dar köpte jag NME varje vecka, okej NME är endast den största källan till ny brittiskindiehype men det var ju sådant jag var så in to då, lusläste Groove och hängde på Hypemachiner och I guess I'm Floating's i flera timmar. Däremot har jag väl i viss mån fått visst intresse för att hitta nya oldschool (50/60/70tal)favoriter i farsan hyllor, men det har jag ju alltid annars tyckt känns lite förlegat och tråkigt. Summa summarum, jag ska börja söka efter ung musik och inte sluta förrän jag hittat the créme de la créme.

En sak kan jag iallafall säga, om man lyssnar på Paris Combo, i synnerhet Escapade, frå man lust att se Chocolat.
image298


Hittat en ny blogg som är söt iallafall,
dopeshitforkids, jag gillar nog mest namnet om jag ska vara ärlig. Men Göteborgs-internt är ju inte fel.

I mitt stilla sinne funderar jag på att vara lite salongsberusad dygnet runt tiden framöver, för att röra om i grytan lite om man ska citera Olinda. Det borde ju leda till lite fler skratt och djupa samtal. Eller kallas det alkoholism?

A TRACE

SÄG NÅT

IRL
Permanent
URL

ochdusa

Trackback