narcick

Är dessa ord inte de absolut bästa man kan höra? Åh vad jag var flyktigt lycklig idag! Små vardagliga underbarheter överallt. Anita med whiskeyflaskan i högsta hugg, röka i soffan framför bok, äta Ristorante Pizza Pollo, komma hem till "Californication", hänga på Järntorget med Ida efter hennes jobb i regnet och planera våran plan (engelska!) precis som för ett år sedan, känna ett uns av hopp och förväntan inför Framtiden. Glädjas och chockas över orden " Så du blir 18 nästa år". Är detta den riktiga Susanna, hon med själen full av hat, självförakt och cynism? Jag vet inte än om jag vågar tro på en förändring. Men för en dag känns det bra att inte ha en fet frown i pannan.

Mitt hår blev fint efter vägen hem i regnet i knut, långt och lockigt och imorgon brunt igen.

Precis som att jag älskar Svetlana Aleksievitjs krönikor och hatar (nej! ogillar) Gabriel Byströms. Och man vet aldrig vilken dag det är den ene, och vilken dag det är den andre när man öppnar tidningen på morgonen.


JAG SAKNAR MIN FINA SYSTER JULIA JAG ÄLSKAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET    and i'm not afraid to say it, amen!