narcick

En minst sagt ooriginell rubrik men för första gången på väldigt, väldigt länge satte jag på den och överröstes av massa allting. Mitt hjärta bankade lite fortare, det var fint. Allt är väldigt lamt och blåsigt här just nu känner jag. I mitt inre ser jag solen och bruna fingrar istället för blåvita, jag ser isfrapino på EP (?) och mina i högsta grad nedtrampade Topshop-ballerinor. Först står inte mitt nya tänk om sommaren, alt. svunna tider. I min dröm inatt var jag en konstig utställningperson som visades upp genom att jag skulle simma uppåt i en pool som var en labyrint som aldrig tog slut, och på toppen stod jag och mitt vattengäng och promenerade på vattenyta och så vidare. Sen tog jag en paus och drog mig upp på kanten till en jacuzzi. Poolvattnet var turkostgrönt. Jag förstod ingenting.
Har svårt för att bestämma mig om jag vill åka på festival i sommar eller inte, om jag är en "festivalmänniska" som alla ska utrrycka det. Har svårt för att bestämma mig om jag ska vara en lat, whatever-människa i hela mitt liv och komma till förstånd med det. Har svårt för att bestämma mig för vad jag vill att folk ska kalla mig. Har svårt för att bestämma mig om jag vill radera ut det typ. Har svårt för att bestämma mig för om jag hatar eller avgudar mig själv.
Det är däremot, inte så överraskande, väldigt enkelt för mig att bestämma att detta är bullshit.

Hata Håkan Hellström-romantiker! Men till all min fasa tror jag att jag börjar bli en.