narcick

En utav de värsta känslorna som man kan uppleva är när man faller till instinkt om att man inte har den begåvning man trodde att man hade. När man väl ska skrida till verket, sluta skjuta upp och göra det, då man förstår att bristen inte har orsakats av lathet, utan av avsaknaden av talang. DET, är frustrerande deprimerande.
Fan. Jag hatar sådana här dagar. Vad-finns-det-för-mening-med-någonting dagar. Det kommer förvånanden nog mer sällan men likt förbannat så är det lika hopplöst när det uppenbarar sig. När man tänker på att visst man har makten över sitt eget liv, begrundar vad det är man ska göra och whatever men ändå kommer med förståelsen att allt i världen ändå inte är stort nog.
"Then I just want to die" som Raleigh St. Clair säger.



Fin tolkning av Satie