narcick

Det är mitt enskilda grupptryck utan på-pushare. Det är förvrängda ansiktsuttryck och spenderade pengar och sönderfall. Ligger i gener eller inte, allt trillar så fint på plats efter ett tag. Man hoppas med hela sitt hjärta att det blir roligare då, att det blir ett lyft någonting underhållande. När jag var litet barn var det precis så och fett vad bra det skulle vara om det var så fortfarande, liksom personalitytwisting. Det är gift, alltså för mig specifikt. Det blir bara ännu svartare ögon,kallare hjärtan och den desperata själen och sorgligheten och allt blir till en fiende. Jag skulle kunna göra konst av dessa tillstånd, och det gör jag ibland i min mobil eller bok, men inte alltid. Ofta mitt psyke inte är på gränsen till deconstruction. Ofta jag kan lura mig själv och låtsas med fejkade skratt och svepande blickar bland främlingar länge till. Ofta inte någon snart pekar. Jag slutade min kväll med medvetna fotsteg i farliga parker och sedan sittandes på en bänk när det regnade is, stirrandes på älven i fyrtiominuter. Gift som gift. Gift med gift.