narcick

jag kommer ihåg när alex schulman lade ner sin blogg och snackade om att det var nåt jävla monster som typ tagit över hans liv. så ligger det inte till, men jag kommer ändå på mig själv med att fundera över vadfan en ""personlig"" blogg ska vara bra för, vad det är för nåt, och varför jag fyller den här med allmänt rabalder, särskilt när 0-kommentarerna numer sträcker sig över typ ett halvår och statistiken ligger på maximum tio pers om dan. sen fortsätter jag fundera över det faktum eftersom jag,  som JCO så fint uttrycker det om sin karaktär Patrick Mulvaney; "han hatade sina likar", vem skulle jag egentligen vilja ha som "läsare" här och varför (undantagsfall för min syster och någon enstaka vän)? ingen vet, som det heter. men sen så ser jag på arkivet som sträcker sig så långt bak som mars 2006 och då tänker jag , shit, wow, snart fyra år, fyra år av sådant jag var för lat att skriva i min dagbok typ och det är ganska grymt att ha ett fyraårigt arkiv av spellistor, minnen, ångestdrypande "dikter", bilder på kändisar och kläder och allmänt ett fyraårigt arkiv över MIG. totalt ointressant för alla andra, men extremt intressant för mig, liksom människan är alltid besatt av sig själv.
och till slut;
JAG ÄSLKAR ATT SKRIVA SAKER, TRYCKA PÅ TANGENTER I ALL OÄNDLIGHET
så, to be continued forever and ever

onsdag-
Sally Can't Dance är något så ovanligt som ett ovärderligt stimulerande album. alla låtar (även Good Taste!) är så perfekta att det smärtar lite, fast bara sådär underbart smärtsamt som riktigt bra konst, musik, litteratur och film är. jag vill ha mer sådant. i crave it.

nu kommer eran av sovrumsrökning och typ distans. :D