narcick

jag är den jag är
varken mer eller mindre
världen är komplex
för att säga det enkelt
sorg och skratt går hand i hand
precis som att man vill va i nån annans famn
hur ska man orka försöka förstå
allt det som får tiden att gå
kan inte skala av verkligheter
dom är förpacketerade med märkligheter
barndomen lämnar oss och personerna i den
kanske borde bryta vägen och känna livet, men,
ingen kamp, ingen mognad, inge mer än det man ser
kanske borde skrika ut det för att försäkra mig om att vi e fler