narcick

Rapeme rapeme rapeme        Slit mig i håret, så det lossnar på riktigt. Jag kan bli skallig, jag bryr mig inte ett dugg. Ge mig ett slag som på film, med en järnknytnäve som i slowmotion träffar ansiktet med en övertydlig ljudeffekt. Ge mig ett actionslag! Som en blanding mellan WHCOO! och PSCHHH!.
Rape me! Rape me!
Jag behöver inte din hjälp, kära du. Jag behöver all din ihoppressade ilska i form av ett stort svart yrvädersmoln. Med övertydliga ljudeffekter, det är vad jag behöver.  Så länge jag fortfarande är ung och vacker.
Knäck min nacke när du trycker upp mig på väggen och stjäl mitt blod ur min hals med dina tänder. Du slickar dig om fingrarna och jag spetsar tungan efter min egna svarta bloddroppe. Jag klöser mina fingrar mot cementväggen, så kasta dig efter mig. Jag ska inte försöka slita mig loss, jo, om du vill så visst ska jag försöka slita mig loss, men inte ska jag lyckas.
Grip tag om min tunna handled så de små benen bryts, lämna vita fingeravtryck som är ännu vitare än min handled. Det finns inget gott i dig din djävul. Men det finns ju inget gott i mig heller, så jag ska smeka dina fingrar sedan, när du är klar.
Åh Herre Jesus Gud Allsmäktige. Min smärta är svår, det svider i mitt skinn och jag har inga fingernaglar kvar men jag klagar inte än, du Gode. Jag står bara uppe bland stjärnorna och skriker efter dig, eller jag kanske skriker på världen jag har inte bestämt mig för skillnaden. Jag ger dig min tough love men du ger mig inget tillbaka. Nu plockar jag åt mig av dina silverstjärnor, jag tar så många i mina händer, så många så att det till slut inte får plats några till och alla femkanterna rispar sår på mig.
Men jag klagar inte än. Jag tar på hålet i min mage som är så tomt, så tomt som jag aldrig har känt tomhet innan, kanske kan jag böja ned mitt huvud och stirra rakt igenom, kanske inte. Tynade bort så snabbt, för jag klarar inte av när skönhet falnar.