narcick

Jag ligger och har feber igen. Börjar sakta bli som Anja (??). Det irriterar mig så sanslöst för feber är så cp, och jag kan inte förstå alla de som blir typ kreativa och fantasifulla för jag vill bara slänga mig på golvet och kräkas.
Jag saknar min syster så himla mycket, och hon går inte att få tag på och hon skulle ta ett plan hem från spanien idag och nu är jag livrädd för att planet har kraschat i det iskalla vattnet. Jag knäpper mina händer. "Snälla snälla ligg inte i havet!!"
Jag är sjuk men vill ut. Jag vill än en gång sätta på mig min svarta tajta kjol och dansa. Allt handlar om uppoffringar och ikväll är det nog min hälsa som får uppoffras.
Jag är så lycklig för att min lugg har växt nästan så långt så att den går att ha bakom öronen.
Jag  längtar till Berlin för idag bokade jag biljetter men det är 4 månader kvar.
Jag har haft flera likadana nätter nu, med insomnia, inte fejk insomnia som man typ använder som uttryck för att låta svår, utan riktig då mitt hjärta har bultat så hårt så att mina ögonlock bultar likadant. Det har varit förjävligt i vissa stunder, men det har gett mig otroligt många insikter och framtidsvisions. Jag har på något sätt vaknat om och blivit någon annan, eller så har jag somnat och skitit i att vara någon överhuvudtaget.

Men, som alltid, det är omöjligt att veta när hjärnan leker och när hjärnan talar sanning.