narcick

jag önskar att världen inte var ens storebror
jag önskar att restriktioner inte spelade någon roll
jag önskar att man kunde vara på noll och man kunde vara på hundra inget däremellan
jag önskar att alla var olika
jag vill leva bland mina skärmar och sidor
åh, vad jag älskar er skärmar och sidor!
skärmarna, som lyser blått i mörkret och där alla oemotståndliga figurer rör lealöst sig mellan tid och rum där en symfoni av musik bildar världens djupaste djup när den spelas samtidigt som någon sitter på ett tåg
sidorna, som ger mig sår på fingret ibland men det gör ingenting, för på sidorna står alla vackra ord som finns i världen och min egen hjärna blir en projektion av en skärm och tänk alla gamlagamla varelser som satte pennan på pappret, tryckte ner fingrarna på en skrivmaskin precis som nu när jag lever,
fast ändå inte
men jag blir alltid utdragen därifrån
ändå
för det är symboler för liv, liv som jag borde leva men jag fastnar så lätt i all skönhet
åh, denna skönhet!
nerbäddad i vackra människor och en paus från min kaosartade själ huvud
allt är så
sårbart
som små papperssår på fingret, kan komma närsomhelst
och kommer hela tiden
för världen eller livet eller tiden är ute efter oss.