narcick

Här på golvet ligger jag nu,

med utsträckta armar och ben

Försöker bli rak i ryggen

rätas ut, fixas till, göras ren

Med örat tryckt mot parketten

hör jag havet som i en snäcka

Det är tystnaden i sin ljuvligaste form

långsam och varsam, steg som är lätta

Taket är gult

glödlampan död

Dörren är stängd

Jag är stilla, helt ostörd

Ja, jag ligger här på sträckbänken

snart står det rätt till

Har tänkt mina tankar, skrivit mina ord

är precis så rak jag vill