narcick

NÅGRA FÖRTRÄFFLIGA SOMMARBÖCKER:

samtliga Harry Potter böckerna

allt av Zadie Smith (mest Autografmannen)

allt av Joyce Carol Oates (mest Blonde och Svart flicka, vit flicka)

The little friend av Donna Tartt

Sylvia Plaths samlade dagböcker

Anna Karenina av Lev Tolstoj

Jane Eyre av Charlotte Brontë

tretusensidiga, sjudelade På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust

OCH NÄR MAN ÄR TRÖTT PÅ VÄRME OCH LÄNGTAR TILL KYLA:

Snö av Orhan Phamuk

okej för att bli lite mera hoppfull, mer bra saker med sommar:

min och annies spot i slottskogen (nära majvallen)
att bada i pool
och hav (fast helst pool)
få fräknar i pannan
få fräknar på armarna
få fräknar på axlarna
ja bli en prickigkorv helt enkelt
ligga i svala vardagsrummet när det är stekhett utomhus
läsa naturromantiska böcker
läsa om favoritböcker
sommarregn
sommarnätter
inte behöva ha med sig jacka och halsduk i väskan
åka iväg
tänka stora tankar
dricka iskallt vitt vin på l'assassino
mojito
caprihinia
cigg i svettig stekande sol ,som blir så äckligt att det blir godast i världen
flygplatser
skuggan
Lily Allen
inte behöva gå i skolan
isglass
islatte
isdrink
moln

jaa, vad händer?
min farsa har sökt till Robinson för andra gången. sickt.
jag har aldrig känt mig fulare i hela livet, helt seriöst. min ansikte börjar sakta men säkert förvrängas typ.
bästa stället evör är på våran altan, på golvet, på picknickfilten. bli illröd och prickigkorv-ansikte, röka LM och Amy Winehouse. på det sättet gillar jag sommaren.
jag köpte en Buffalo Sabers tshirt på 2nd hand, trycket e supadupa fly. dessvärre upptäckte jag att blå-gult blir lite svenskflagga-varning och allmänt helt fel på mig, synd.
ikväll är det över tjugo grader och fest uppe vid skansen krona.( jag älskar enfants) efter alla jävla påtryckningar och argument blir jag nog tvungen till lite rosé iallafall.
man lever vidare helt enkelt.

nej, sommar känns inte verkligt. man är ju o n o r m a l om man inte älskar sommaren, det tycker till och med jag.
så visst är man o n o r m a l. jag funderade på om jag börjat förlora förståndet idag. min vän avbröt mig abrupt, tack för det.
mina nattliga drömmar är numer lång ifrån äventyrliga, och snarare lost-aktiga. ni vet, man ser sig själv i den situationen man är eller nyss varit i (liggandes i sängen, stående i sovrummet, på väg till skolan) och allt är ytterst verkligt och sanningsenligt. som nästa dags förlopp, men nästa dag fortlöper aldrig så alls. så nästa dag, blir nästa och nästa och jag undrar lite vad jag ska göra av alla dessa ihopsamlade förutspåelser, och kommer nästa dag någon gång bli nästa dag?
shiet.
det är iallafall fortfarande kyligt på kvällarna, även om mornarna är obarmhartigt ljusa.

feeling:


cravar efter en:


och:

jag har alltid velat ha en videoblogg. tyvärr finns det ingen inbyggd mikrofon på min dator, så videoklipp blir ganska irrelevanta. jag har inte råd att köpa en. men OM jag hade haft en videblogg idag skulle jag sitta i min säng, alt ligga på golvet med fingrarna knäppta under hakan, och prata om det perversa syskonparet som uppenbarat sig (mitt framtida rörlig bild-projekt), att anja ska bli the-weird-girl-who-always-has-a-videocamera-in-her-hand-wherever-she-goes, fråga om någon har Berlinboende (helst prenzlauer) en vecka i augusti och hur man bantar, släppa ut mitt hår och visa utväxten. tillexempel. i bakgrunden skulle min nya playlist "singin' womin'" spelas, Son of a preacher man och All I could do was cry. sen hade jag tagit på mig mer mascara med öppen mun.

några videbloggar jag gillar:

beautiful Brooklyn
Sayid
Locke
Ana-Lucia
vad gör kvinnorna när de har mens på Lost-ön?
inbillad (?) tics
paralyserad tunga
bankomatkort tillfångataget
tvetydigt
fejkade känslor
ta bort dem
inte en boksida bläddrad på tre veckor
bortkastade pengar på den jävla ny klubb
Vortex
Anja är hemma
längtar till tågluffen
hoppas lite på att ödet finns

det är svårt att se sig själv objektivt.
det är svårt att se sig själv i en spegel mellan de uppbrytna molnen.
världen är för vacker.
skönheten gräver ner sig. i ens själ hjärta och tro. skönheten blir det enda som spelar någon roll.
skönheten blir fulheten.
den går sedan inte att bryta sig loss från, den är helt fastkletad. den lindar sig kring en som seg spindelväv.
känslor blir inga känslor, de blir bildsköna påhitt. tårar blir inga tårar, de blir något vackert och skört genom en lins.
människor spelar ingen stor roll, de spelar biroller i den regisserade tillvaron. de förstärker allt det vackra.

kärlek blir ingenting, kärleken existerar bara utan denna skönheten. kärleken blir en översockrad, plastikopererad snyfthistoria. något man kan ta på.
det gör för ont för att gråta, för man gråter för att vara vacker. det gör för lite ont för att gråta, för man gråter inte av känslor.

i dont know. i just do.

I've travelled 'round, through deserts on my horse
But jokes aside, I wanna come back home

I never married, never had those kids

Jag börjar dagen med mystik. The hatch-avsnittet (en av top-tio i Lostspänning) och ett kryptiskt röstmeddelande från en vän, inkommet 04:00  inatt, "ring mig, jag behöver ställa dig några frågor om vad du egentlige gjorde igår kväll"
Ba?


Förvisso börjar jag alla dagar med den här låten, vilken kanske inte är så mystisk. Men däremot fucking fly.

Den hatkärlek som uppstår när man ser solnedgången från ett högt berg, så stark så stark.

AQUA gör comeback! En platta med en eller två nyskrivna låtar men framförallt "upphottade" gamla hits. H Ä R L I G T


SÅ JÄVLA BRAAAAAA


Bytt maffian mot Lost. Säsongsavslutningen var seriöst det mest nervpirrande i populärkulturshistoria. Joanna håller med mig. Vad annat kan man göra än att re-kolla första säsongen och nörda in sig ännu mer.

Min största storasyster omlokaliserar sig till en håla i Norge. I stora drag ingen stor grej, men en storasyster spelar en stor roll. Jag grät en osynlig miniskvätt.

Anja får mig att vilja ta livet av mig. Nä skoja bara. Eller, jo.