narcick

HE HE 4 timmar har gåttHE HE
MY HEAD GOES KABOOM


-->äsch. klockan är 19:41 och jag fumlar runt i sorgsna tankar om total obegåvning och finner min obligatoriska emergency-cigarett. äsch.

Såg vad jag skrev föut + hade inga pengar till cigg så idag slutade jag röka runt halv 3 spår.    OO MM GGG. Sånt jag gör i rastlöshetens vakuum, allmäna expriment. Prata sthlms-dialekt, fördjupa mig i Chris Browns värld och framlägga den i min egen,  försöka konspirera mot blattefieringen i innerstan där man känner sig som foreign i sin egen hemstad, fundera på om jag är tonårsblatterasist.
 Idag har jag även köpt skor med klack. Det blir skojsigt.

--

Och om tio år sitter jag väl och hånar mitt tonårsjag för alla uppblåsningar på dessa oändliga bloggar. Jag kommer sitta där och mobba mig själv, och jag kommer att ha ställt mig med resten. Och vi står där och garvar och tänker hur man trodde att man var någon när man var ung, trodde att man sa något som ingen annan sa just då. Sedan kommer jag ursäkta mig och vika undan en stund för mig själv och då kommer jag gråta de fulaste tårarna i hela mitt liv.
-07
när jag ser den nedbrytbara själen,
Stackarsdig.Stackarsmig.Stackarsoss.
Hon berättade på det sättet som jag aldrig hört... Och vi är aldrig goda nog.
Det är en ny vinkel men samma tragik.
07-
Jag har en ovana att prata om mina vänskapsrelationer som kärleksrelationer.
det säger väl nånting om hur viktiga mina vänner är för mig.
Precis som jag intalat mig själv att dem,
inte var.

Och jag skulle tro dig. Jag skulle bli som vanligt igen. Det var bara dig jag trodde på.
Ja,Jag skulle göra allt jag är rädd för, bara för att få se dig en gång till.
-06

--


jag DÖR även på mig själv för jag sov 2 timmar inatt men är typ hetsig och pallar inte å sova nu.
esta mi hijja!

Jag är så jävla röksugen så jag tar ut det på mina fingrrrrar. Min mättnad i min mage måste mättas med en Marlboro. Ha! Ni vet väl att camel o lucky är de enda märkena i världen som inte testar sina cigg på apor. kul vare att någon påpekade när jag sedan sa att jag avskyr lucky strike och börjat ogilla camel också.., att det är därför. jag vill helst att allt ska varas djurtestat:D
ikväll älskar jag mitt rum, för det är svart ute, men varma lampor inne, en nyramad Warholaffisch, och Bookbagen från mässan där jag har lagt mina pågående böcker. rökaröka. på mitt finger sitter en ring som är värderad till cirkus 12000 kronor, det visste inte jag. blabla höst. kommit på hur det egentligen står till här och jag är nog borttappade/glömda/ dottern .tänker på grethes mycket upplyftande tal i gamlestan mkt tidigt imorse, efter att hon som alltid hittat en questionable guy, "jag AVSKYR DEM! szuushhie,faaan, jag måste ha dem men jag hatar dem asså jag ÄCKLAS av dem. du fattar inte shuchhsiei jag AVSKYR DEM men jag bara mååshhte." Grethe-den kluvna feministen.

Det finns aboslut ingen ork för "i helgen har jag...", men jag är så djävulskt tom i huvudet, jag lyssnar fan till o med på Pappa Betalar.
I HELGEN HAR JAAG haft roligt på riktigt för första gången på länge. När vi var på Liseberg blev jag jätteglad över att vara med mina vackra brudz och jag och Julia fyllde nitton och på min balkong levde jag ut min dröm som Lady Gaga, satt i kortkort med pälsjacka, tio ton smink och halsade champagne ur flaskan. Jag älskar sånt. Sen fortsatte kvällen på sedvanliga viset, eller ja oldschoolviset iallafall att jag väntar på vagnen hem (efter att ha blivit totally despressed  när något inte går som jag vill tar allt som en diss mot mig själv tycker synd om mig hatar mig själv fyllefilosoferar och hatar hatar världen men hatar mig själv mest för att jag alltid måste känslofiera hela tiden och är onödig och hatar mig själv för att jag hatar mig själv, och sen köper BKmat). Därför kan inte jag hantera att vara onykter när jag är ensam, jag skulle vara så jävla suicadal, haha men det e bra för det tyder på att jag aldrig blir alkoholist. När jag vaknade igår var jag bakfull även fast jag i min hjärna hade hittat på att jag inte alls var full på fredagen. Jag var med Joanna och vi åt åt åt åt åt åt, försökte bli svartabörsenhajar och sälja överblivna biljetter inna vi gick in på Bokmässan. Bokmässan är endast ett obligatoriskt nostalgiskt måste för mig efter alla barndomens år, egentligen bara en del av konsumtionen. Men det var ödet då jag för andra gången i mitt liv fick se min förebild Jonas som vi hittade fram till precis i tid till dem tio minuterna han läste ur sin.

Här är förövrigt bevisen om att ÖDET vill att vi ska bli lovers (eller åtminstone vänner):
#1 På Locatelli en död onsdagkväll ser jag på tio meters avstånd att det är min förebild Jonas som kommer gående, han går en meter nedanför mig och det var väldigt vackert.
#2 Vi hinner alltså precis för att se honom när han läser från Invasion, och han läser den novellen som jag älskar mest i boken.
#3 För ett par timmar sedan befinner jag mig i Haga och ja man kan gissa sig till vem som kommer gående, och jag SOM ALLTID VÄJER FÖR ÖGONKONTAKT får en total their-eyes-met med förebild Jonas. Han har på sig skinande lila converse, jag har på mig skinande vita converse.
Duh!
#4 Min förebild Jonas håller på å skriva färdigt en pjäs för Gbg stadsteatern= min farsa och han kommer bounda, precis som med Skarsgård.

-->Sedan fick jag otroligt smärtsamma minnen från mitt jobb på mässa och vi flyr fältet. Jag som numer bara vill hänga på svartklubbar för allt annat är så blasé duuh, blir glad att höra att det är Klubb O, som iförisg inte alltid är lyckat tydligen men vi var massa brudz och sedan kom Grethe, Jakob,Ida och resten av världen och det är rövbra musik och jag lyckas bli så jävla wasted som jag vill på cider, redbullvodka osv. I sann marbellaanda efter redbullvodka var jag bara tvungen att köra som vi alltid gjorde där borta, skriva in låtar på mobilen och visa för DJn. Han kollar snett på mig som värsta ultrabiatchen så det gick inte, men ändå. Vi spelar ändå pyttelite biljard. I stan är vi runt 6snåret och jag är fullare än nånsin och grethe med men dem andra är bara knarkiga tror jag. BK är stängt, 7an säljer äckliga frallor och jag blir sviken av Anja!!! Det slutar med dem extremafyllona sussie o grethe på spårvagnen halv sju och då fattar vi att fan sicko folk är påväg till jobbet det är väldigt roligt att skratta åt. Grethe somnar när hon håller på å berätta en historia vnågon gång efter sju och sen vaknar jag klockan tio, antagligen fortfarande packad haha. Som vanligt går jag hemstaplande i kylig sol i Guldheden i för kort kjol för att vara okejpåsöndagen och en systemet-påse, sjukligt fräsch. Vi fikar på husaren och dör av skratt lite mer. i lööve ya gaaays. På vägen hem är jag tvungen att i smyg spana efter min förebild Jonas men han syns inte till igen, sadly. nu ska jag fira min födelsedag för sista gången för i år och ida fyller år också. det var länge sen jag var hysterisk och det kändes jävligt gött yo.

visste ni:
VI ÄR SMÅGLIN OCH DET E FAN INTE MYCKET MER MED NYKTERHET OCH MAN KAN INTE BAKA KAKA UTAN MYCKET DEG!

(som vi inte gillar)

Numer väljer jag hellre att inte stanna hemma än att missa nåt party. I've become everything I despise.
Ni fattar såklart att jag inte endast menar ovanstående påstående.

Idag fick jag höra min idol läsa sina vackra texter framför näsan på mig. Det var ännu mer varmt i hjärtat. Herman Lindkvist IRL fick man på köpet också.

Igår hade jag den roligaste timmen EVER. Jag, alla mina älskade tjejkompisar som jag gillar mest av allt, smått berusade, längst fram i Balder, och ett eget led inne på Gasten. Jag skrattade ihjäl mig av skoj. Så enkelt kan det vara liksom.

Dagen har kommit då Idas (och alla andras) substanslösa depression drabbat även mig. Jag höll mig ovanligtvis länge men fan nu känner jag ett jävla höstvindigt täcke av rastlöshet runt mig. TRISTRESS OCH STRESS. blaaaaaaaaaaaa. fuck that.


lyssna på dessa två

väldigt högt

Efter fredagsnatten börjar jag fundera över min relation till den nynazistiska folkgruppen, samhällets mesta aggresivitet, aka "skinheads", inte skins alltså utan skin-heads. I långa drag var situationen såhär i fredags:

Kl 03.00 bangar susanna genau-festen för att åka hem till sin syster. När hon går till 7eleven för sympatiköpa chips och cola sjunker hennes humör avsevärt när 7eleven denna kväll tydligen har allt förutom chips. Notis:hennes humör är redan rätt nersjunkt pga av att hon endast druckit 1 cider och 1 glas vin men ändå tycks ha blivit huvudvärks/deprissionsfull. Hur som helst.
Kl 03.00+ sitter susanna på stigbergstorgets hållplats och väntar på att 3an ska ta henne till hennes HATPLATS i hela Göteborg, dvs darksideofMajorna, Kaptensgatan osv. Miljön runt omkring henne kan beskrivas kall, svart, och så väldigt väldigt TOM. Susanna är för tillfället den enda levande människa på många meters avstånd. "Ah relaxation" tänker susanna, sätter sig på bänken bredvid glaskuren och drar en lättnadens suck. Men oj vad hon ska få ångra sin lättnadssuck. Höjda röster hörs i fjärran. Höjda röster som förvandlas till vrål från ett fjortisgäng nere i backen, tänker susanna. Än en gång har hon fel. Nu framträder fyra, cirka, 15åriga killar med den klassiska skinstilen som alla springer runt i these days, dvs dr martens, rakade huvuden och bombarjackor. En ser ut som kidet i This is England, kort och tjock men har en livsfarlig killer instinct ADHD glimt i ögonen.  Dem placerar sig i busskuren dvs två m från där susanna sitter och röker och tänker på livet. ADHD-pojken vrålar utan anledning och börjar försöka sparka sönder glasväggen, som trevlig sysselsättningen kanske. Sen tar han upp sin kompis i kragen, ger honom sin knytnäve i ansiktet på honom gång på gång på gång, tills kompisen ligger ner med tanden utslagen i en pöl av sitt eget blod. ADHD-pojken övergår nu till att sparka sin kompis med sina äckliga kängor i magen och i huvudet. Blodpölen växer. ADHD-pojken vrålar igen och går iväg en bit och beter sig allmänt ADHDigt och vrålar och försöker slå sönder Bengans. Susanna fattar liksom inte riktigt vad som har hänt. Majorna är i övrigt fortfarande totalt folktomt. Susanna stirrar på den sönderslagna,blodiga, halvt döda kompisen på marken. Hans två andra vänner börjar först gå iväg lite tveksamt, men hör sin väns jämmer från sin blodpöl och går tillbaka och böjer sig ner över honom. Kompisen börjar gråta. "Jag fattar inte varför han gör så där" Skit i honom kom nu". Susanna är typ fortfarande förstenad av chock. De två killarna försöker dra(?!) iväg kompisen hemåt, då susanna tar sitt moraliska förstånd till rätta och böjer sig fram och frågar hur det är, behöver han ambulans lr liknande. De två killarna reser sig och stirrar som jag sagt det värsta dem någonsin hört. "Vad fan sa duuu?!" "Bry dig inte vafaaan, lämna han ifreee" Skriker dem på fejkad blattesvenska vilket är rätt skoj med tanke på hur dem ser ut. Ena killen ropar till sig ADHD-pojken som heter typ martin. Han kommer gående som en jävla soldat mot susanna och frågar vem fan ere hääär?! De två killarna förklarar vad jag sagt och ADHDpojken trycker sitt äckliga ADHD-ansikte mot mig håller upp en knytnäve. "Pazza deej jäävla noga faan, ska du ringa polisen eller vafaaaan, passa deeej" därefter börjar han mycket hotfull sparka med sina ADHD-kängor på bänken där susanna har satt sig mot.
3ans spårvagn öppnar sina dörrar och susanna flyr in i hopp om att kanske INTE bli nedslagen av fjortisskinheads, mission succeed. Att susanna sedan hamnar i mitten av ett slagsmål mellan två punkare och blir inputtad i en betongvägg och får ölflasksplitter i benen är en annan historia.

Jag kan dock inte säga att jag är förvånad över att detta hände mig. Jag har sedan jag var i mellanstadieålder blivit utsatt för denna värsta form av svin. Vi har mitt första minne, när jag och mina tjejkompisar hänger,en än gång!, vid kaptensgatan och en skinhead börjar vråla efter oss och sedan jagar oss runt halva majorna.
Den gången på våran gård när, ett numera kän,t gäng nynazister kommer och gapar slagord och vill pressa på oss flyers med äckliga budskap. När dem sedan sprider ut sig i uppgångarna och bäbissusanna råkar öppna ytterdörren och blir nästan nedtrampad av en ADHD-pojke. Och en granntant som blir förbannad blir nedslagen framför ögonen på oss där vi står på balkongen.
Eller den där gången då jag i åttan var på stan och väntade på en vän som ringer upp å säger att hon inte vågar åka ner för den där väldigt kontrollerade demonstrationen med vänsteraktivister har tydlingen brutit ut till ett jävla upplopp där nazister står och kastar stenar på vänstern och vänstern står och kastar stenar på nazister. Åttan-susanna smyger sig några meter mot domkyrkan och förstår vad sin vän pratat om. Precis då tappar polisen kontrollen och nazisterna rusar ut på gatorna och är fulla och har sverigeflaggor i händerna och hoppar på alla folk dem ser. När jag försöker springa springa hem så fort som fan, kommer ett packat gäng med 4 rakade killar och 1 rakad kille flickvän som stänger in mig bland sina armar och drar mig iväg bort från mitt hem och ställer ytterst obehagliga frågor och "vill ha mig" och håller fast mig i sina jävla äckliga armar. Eller som den gången, vilket jag lyckligtvis inte bevittnade, då pappas kompis och hans fru, i Majorna än en gång, blir jagade av tio nazister, för att ha försökt stoppa en misshandel.  Dem blir jagade till sitt hem, hinner stänga porten och upp i sin lägenhet. ADHD-pojkarna förstör porten, bryter upp dörren, trashar hela lägenheten, och misshandlar dem båda två. 

Förlåt, jag är ingen jävla samhällsaktivist som "inte förstår alla orättvisor i världen", MEN, dessa människor är djupt störda. People, MAN KAN INTE HA NÅGON SOM HELST FÖRSTÅELSE FÖR NYNAZISTER FÖR DET ÄR DJÄVULENS GÅVA TILL VÄRLDEN, DEM ÄR HÄR FÖR ATT GE OSS SKRÄCK, FÖRSTÖRELSE, OCH DÖDA KROPPAR. DEM ÄR GALNA, DEM ÄR INTE MÄNNISKOR.  FUCK IT OM DET HANDLAR OM GRUPPTRYGGHET FÖR ENSAMMA SJÄLAR, FUCK THAT, FÖR OM MAN VÄLJER DET SÅ ÄR MAN INGEN MÄNNISKA.OCH DET HÄR ÄR SISTA GÅNGEN JAG OCH MIN JUDENÄSA KOMMER I NÄRHETEN AV DETTA RAKADE FOLKSLÄKTE. MEN OM DET HÄNDER, SKA JAG SPOTTA PÅ DERAS JÄVLIGA KÄNGOR OCH TRYCKA MIN HAND I DERAS ANSIKTE OCH BA: "FREEZE, CAN'T TOUCH ME".

Lade ut min http på facebook, av någon anledning?
Ikväll har jag min första totalt relaxade helgkväll på väldigt länge. Jag har kollat på Djungelboken, Breakfast club (äntligen fattade jag parodin av denna sekvens i Not another teen movie) och nu är Bonnie&Clyde färdigladdad på bit. har plockat upp min urrivna garderob från golvet och diverse krossade sminkgrejer och burgerkingpåsar. Läst i "allt är upplyst" där elijah wood är på framsidan, haha. Men anyways, back to my oldold roots och det är så avslappnande. Och min syster är underbar.

(snart har jag tiotusen riksdaler att bränna)

Jag har ju verkligen ändrat stilmallen till klassiska timesnewroman (HAHA daysofourlives)  och det syns fan inte.
Jag blir irriterad för jag har kommit till den insikten att den här ensamma lilla "bloggen" är mitt skötebarn, har och kommer alltid att vara. Om tio år kommer vi säkerligen flyga tefat men jag ska fan aldrig lämna bort den här "bloggen", den är ju verkligen bara (intressant) för mig liksom, utlopp för tankar och blabla vad man nu kallar det. Jag hade typ varit lite knäpp i bollen om jag inte fick typa saker någon annanstans än i min dagbok. Så jag menar en gång i tiden var jag modebloggig, typ FÖRST wtf och de som är kändisar nu läste min modeblogg och antal besökare var tusen gånger större men jag är nöjd med mina tjugo om dan (vilka nu ni är :S) ,om jag inte kände mig själv skulle jag aldrig lägga tid på att läsa massa ord jag skrev. Lungan. Men som sagt alla har något och ja,för mig är det "bloggen". 2004 --->  Och den ska vårdas. Och om 40 år kanske jag skriver ut alla inlägg och samlar dem till en väldigt spretig självbiografi. typ 1000000000 sidor.

hms

nu har jag funnit ett sätt att fixa mitt hår på,yippyeaj, och listplast till genau 25 yippieyaj. och kollat på jean-luc godard film och blivit parisromantisk,yippeyeaj.nu ska jag på Acnegrej, yippeyaj.
nu hittade jag alla webcambilder, yippeyeaj.

Men så försvann mitt tunga musikbibliotek och även jag dog lite när det kom till musik. Min iPod gick i princip helt sönder också. Fanns inte någon kraft liksom, att ladda nytt, leta nytt, memorera. Jag började leva ett nästan musikfritt liv(jämförelsevis med hur jag levde innan dvs). På itunes stannade siffran vid 300 tracks och jag orkade bara med lättsam musik med gung o sväng o bas. Eller liknande. För inte så långesen fokuserade jag väldigt mycket på musik på "bloggen", och musikbloggar är generellt sett dödstrist och även så var kanske fallet men anywho. Nu kommer snart en kirrad iPod min väg och hösten är även den kommen och då vet vi alla att N.E.R.D och eastside/westside rap inte riktigt räcker till. Men jag älskar ju musik, jag älskar lika mycket som Musikkillen-killensomälskarmusik i spanien, all all all musik älskar jag. I perioder så, jag säger som bloggen Iguessimfloating, är det vissa grejer som floats above the rest. Men klassikerna, åh mina klassiker de är alltid närmast. just nu floats above the rest

Alla Vill Till Himmelen Men Få Vill Ju Dö som fortfarande är ett helt genialiskt stycke musik
The Botten Is Nådd som är min obligatoriska dagenefter-låt som alltid funkar
Sexy Boy (Air) som är en av världens bästa chilloutlåtar
Klubbland som är nästan föör höst och jag äcklas egentligen av HåkanHellström men det är en annan historia
Give It To Me (Madonna) som jag först avskydde men numer är det enda som får mig på festligt humör
Laleh,Laleh,Laleh som är så gullig och melankolisk så jag smälter
Arcade Fire som är höst musikifierad
Chet Baker som är storstadshöst musikifierad
Creator(Santogold) som är M.I.A copy men otroligt schön
Lake of Fire cover(Nirvana) som är kurt cobain