narcick

hon sa
"...att åren gick och tiden läkte inte, tiden grävde sår djupare och mörker mörkare, tiden slet mig bort från nära och kära, tiden lät mig tappa besinningen, tiden luckrade upp, inte svaret, utan alla frågorna.
min tid är uträknad, för tiden gav mig aldrig en chans."

notering: hösten är världens bästa årstid ur alla andra perspektiv förutom skolstart
hösten är BÄST för.....................!!!

höst-Göteborg är j egentligen det enda Göteborg jag står ut med, slottskogen är smärtsamt vacker, i vasaallén drunknar gula löv i vattenpölar och av någon outgrundlig anledning går man alltid till bokmässan trots att tjusningen är borta sedan länge, man inga pengar har och jhk inte attenderar
på hösten regnar det, regn lugnar, renar, skymmer, glittrar, skrämmer, irriterar, förskönar, suddar, skärper. regn gör staden vackrare för allt blir glansigt, regn gör allting myspysmysigt, regn gör så att teet blir godare, regn förstärker alla sinnesstämmningar, gör all musik, alla böcker bättre och alla depressioner vackrare. regn låter fint var man än står.
när det blir höst får man köpa kläder, eller ja, det är enda gången man känner att man vill köpa kläder på riktigt. man fantiserar ihop alla kläder man ska inhandla, mjuka halsdukar och matchande mössa, en helt jävla perfekt jacka, skor som inte är converse och en fantastisk väska. oftast slutar det med en stickad halsduk från HM för 149 kr, men ändå.
ja, hösten är faktiskt en f r e s h s t a r t, precis som media vill få oss att tro. sedan att jag försökt freshstarta i princip hela mitt liv och det har inte gått så bra, det är skitsamma för okej, även om det inte är en f r e s h s t a r t, så är det åtminstone själva idén och förhoppningen om en. alla böcker man ska läsa som man inte orkat innan, alla frustrationer ska bort, antalet cigg om dan ska ner, liksom volymen av alkohol som konsumeras. allt ska bli sunt och nedbantat och hårdtränat och uppfräschat. allt ska bli så bra.
bio är bäst på hösten. man kommer lite halvnedregnad in i biosalongen med en kär vän och skiter i att det är obegripligt dyrt, och man har det så himla bra i den där salongen, där det är varmt och mörkt och med sin käre vän bredvid sig. sedan är klockan runt elva och det är helt mörkt mörkt ute fast gatulamporna lyser orangea.
när det är höst kan man vara precis hur nostalgisk, melankolisk och sentimental man vill. för tredje hösten i rad lyssnar man på samma låtar, typ hide away med laleh och all my senses. och de låter likadant som för tre år sedan och då blir man emotionell fast på ett fint sätt.
hösten är i princip nåt som alla klyschor har rätt i. hösten är jajaja snart nu så är den här.

adolescenta 15åringar

det e fan sjukt hur SKOLA har betytt samma sak i snart 12 år nu. så fort man sätter sig ned vid de nyskrubbade bänkarna slasar man ner en halv meter på stolen, den där ständigt molande huvudvärken sätter igång likaså hungern och tröttheten, allt allt allt blir fullkomligt ointressant eller nej det blir fan det tråkigaste man någonsin hört. man tar varje lilla nanosekundstillfälle för att hetsröka sina cigg för att lätta lite men de smakar ändå inte bra, man kollar sig i toaspegeln där man alltid, alltid, oavsett hur jävla fixad och söt man var hemma, ser lika förjävligt äcklig ut vid varje titt.det spelar ingen roll om det är 5 eller en timma heller, varje dag känns som en oändlighet i oändlighetsvakuum och när man sedan släpar sig ut på skolgården, slut för dagen, upp med ciggen, ska man ta sig hem på en knökad spårvagn, hem till en lägenhet som bara gapar VARDAG RUTINER TV SÖMNBRIST HETSÄTNING HUVUDVÄRK HUVUDVÄRK HUVUDVÄRK
HUVUDVÄRK
ja, jag har fan alltid den jävla HUVUDVÄRKEN

jag tänker att fan, det här är väldigt roligt, men vet inte riktigt vad jag syftar på. vet inte riktigt varför jag lyssnar på Halo typ alla vakna minuter på dygnet, den är bra. det är så mycket nu, det är så lite nu. jag vet inte vad min hjärna syftar på när den tänker, det är som sudoku och jag har aldrig lärt mig sudoku så jag har ingen aning om hur man löser det. hmmm. mmm. det är så mycket nu. det är tydligen fortfarande sommarlov, fast det verkar som om det tagit slut för längesedan. mitt sista sommarlov, ever, sjukt, stört, ja. visst är det lite konstigt att man går runt och väntar på den där mognaden, tillväxten, ju mer tiden går, ju fler år som går. och sedan plötsligt står man där, myndig och allt och bara fattar ingenting. blir lite konfunderad. det är fan inte bra att tänka bakåt så mycket som man gör. förfluten tid har förflutit och den kommer inte komma tillbaka så därför borde man skita i att lägga nån vikt i den, den passerade tiden. men, ja... kul att när man lyssnar på Halo (men jaaaa) på spotify och så fort den tar slut kommer alltid nån konstig fransk funky raplåt, alltid samma. kul kul. full full. ful fullis.

jag finner inget riktigt nöje med att gå ut längre, tyvärr.
jag lägger det kanske på hyllan ett tag. men oh, vilka tider man haft!

till slut läser man saker för många gånger så att man börjar tro att de finns på riktigt
inte nyttigt

äh skit i det där, har kärat ner mig i ett stycke beethoven istället


->Beethoven- Piano Sonata No. 29 in B flat major, Op. 106 -Adagio sostenuto<-

hey sister why you all alone?
i'm standing out your window
hey little sister, can I come inside, dear?
i wanna show you all my love
i wanna be the only one
Iiknow you like nobody ever, baby

little sister can't you find another way
no more living life behind a shadow

jag kommer ihåg när alex schulman lade ner sin blogg och snackade om att det var nåt jävla monster som typ tagit över hans liv. så ligger det inte till, men jag kommer ändå på mig själv med att fundera över vadfan en ""personlig"" blogg ska vara bra för, vad det är för nåt, och varför jag fyller den här med allmänt rabalder, särskilt när 0-kommentarerna numer sträcker sig över typ ett halvår och statistiken ligger på maximum tio pers om dan. sen fortsätter jag fundera över det faktum eftersom jag,  som JCO så fint uttrycker det om sin karaktär Patrick Mulvaney; "han hatade sina likar", vem skulle jag egentligen vilja ha som "läsare" här och varför (undantagsfall för min syster och någon enstaka vän)? ingen vet, som det heter. men sen så ser jag på arkivet som sträcker sig så långt bak som mars 2006 och då tänker jag , shit, wow, snart fyra år, fyra år av sådant jag var för lat att skriva i min dagbok typ och det är ganska grymt att ha ett fyraårigt arkiv av spellistor, minnen, ångestdrypande "dikter", bilder på kändisar och kläder och allmänt ett fyraårigt arkiv över MIG. totalt ointressant för alla andra, men extremt intressant för mig, liksom människan är alltid besatt av sig själv.
och till slut;
JAG ÄSLKAR ATT SKRIVA SAKER, TRYCKA PÅ TANGENTER I ALL OÄNDLIGHET
så, to be continued forever and ever

onsdag-
Sally Can't Dance är något så ovanligt som ett ovärderligt stimulerande album. alla låtar (även Good Taste!) är så perfekta att det smärtar lite, fast bara sådär underbart smärtsamt som riktigt bra konst, musik, litteratur och film är. jag vill ha mer sådant. i crave it.

nu kommer eran av sovrumsrökning och typ distans. :D

flödet slutar inte flöda->
man längtar tills man dör,
men längtan ändrar form (lite då och då)->
begraven bland artistiska prestationer
de är så vackra
vad är det jag ser
ALLT SOM EXISTERAR
och lite till
blundar den blinde som blint ser på

augusti

 

jag tänker ganska klart dessa dagar

men sen igen,

 allt är ju relativt

jag smusslar inte med mina känslor dessa dagar

jag förklär dem

det droppar pianoslingor från himlen

nedanför fullmånen, åh så vitt och midnattsblått det är

vet inte hur många dagar som passerar

vilka som stannar kvar och vilka som går upp i rök

jag vet var jag står

precis här, just nu

det börjar bli stressigt, inte som förr

en gång i kvarten, måste jag försäkra mig om var jag står

med mina fötter och mitt hjärta

inte som förr, då räckte det med en gång i veckan

förr, långt bak i tiden

jag älskar mina vänner, mina systrar

och de älskar mig

men det finns andra saker att diskutera

ack och oh, denna sommar!

så olik alla andra sommrar

men ändå likadan
i slovenien, framflygandes
såg jag den största stjärnhimlen som världen skådat
och jag tänkte på all allting


maj

åh käre gode gud
ge mig begåvning
tappa lite änglastoff över mig
åh käre gode vadå
jag börjar till och med be till gud
den svagaste av alla handlingar
tron är en följd av desperation

vill använda vi-form
men ser ju ingen annan
här omkring, där solen alltid ler
och livet behandlar alla så väl
inga bortsprängda
händer och tår
när klockan slår rätt slag
kanske tiden vänder sen
och jag får min ungdom pånytt igen
omkring går i ultrarapid
jag går ingenstans
en paralyserad kropp blir till
blindhet
och
stumhet
och
dövhet
det är ingen lek
jag försöker tappa bort mig
men känner allt för väl här
känner mitt huvud för väl när
allt exploderar in och ut, men inget förändras
de pratar om att kärleken är varm
och sorgen är grå
allt är inte logiskt,
praktiskt och
faktiskt
finns inga tvister, inga men
bara självklarheter

kleptoman, pyroman eller bara
rasistisk
vad spännande allting verkar
vad lätt det är att välja och vraka i godispåsen
men
solen strålar för oss, javisst
fast inte dygnet, runt
på natten är vi lämnade till slumpen

och visst går livet vidare.
samma framprojicerade känsla
jag älskar mina vänner
jag älskar mina systrar
jag vill läsa många böcker
resten vet man inte så mycket om.

s20e07
"Bart makes friends with a Muslim boy and his family"

S19E02
"During treatment for his back, Homer realizes he has a tremendous opera voice, but he can only sing while lying on his back"

"I just never really saw the point of living, I guess. You receive a life, and people and muscles. What are you supposed to do with it though?"

-Anne Sexton

Mystik är så jävla bra. på det sättet är sommaren ganska fail, för det finns liksom ingen Mystik för att allt är så ljust och solbadande. men nu när jag gick backen hem från anita var det ganska mystiskt. lite violetta ljusken (allt som är violett är mystiskt), darrande löv, en långsam bil och knäppande ljud och fjärran röster hördes från skogen.
jag ska nog ta med mig en stephen king-bok eller två på luffen. åh herre jesus gud vad jag älskar hösten vadfan. jag kan knappt bärga mig.
<3